# ID: svediakorp-gov395419
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,652
# sentences: 113
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Låt mig börja med att för protokollet och för att upplysa fru Langenhagen tala om att beslutet att jag inte kommer att tala i plenum i morgon och därför vara tillgänglig för formella svar om betänkandet inte är mitt eller kommissionens beslut - det har detta parlament beslutat!
Så om hon har några föreläsningar att erbjuda är det bäst att hålla dem inom denna kammare.
Hon känner mig tillräckligt väl för att förstå att det på alla stadier under de fem år vi arbetade tillsammans i denna kammare aldrig någonsin fanns ett tillfälle då jag vägrade att redogöra för allt jag hade gjort till fullo, formellt och i detalj.
Herr talman!
Låt mig börja med att utdela en eloge för det mödosamma arbete med att utarbeta detta betänkande van Hulthen har ålagts och, efter vad jag hör, själv ålagt sig.
Fastän han är ny i detta parlament är han relativt gammal i vissa avseenden, helt klart när det gäller hans familjäritet med institutionerna i egenskap av tidigvarande tjänsteman - och jag tror att värdet av detta visar sig i hans förmåga att tackla denna komplicerade fråga som är av avgörande betydelse, som åtskilliga ledamöter har sagt, för alla våra institutioner.
Jag tackar honom och tillönskar honom en lång och framgångsrik karriär som parlamentsledamot.
Herr talman, ni känner säkert till att van Hulthens betänkande om den oberoende expertkommitténs andra rapport av nödvändighet är långt och eftersom jag vill komma med ett innehållsrikt svar, särskilt om de frågor som gäller ekonomisk hantering och kontroll, ber jag om överseende.
Naturligtvis skall jag inte ta upp mer av parlamentets tid än vad som är absolut nödvändigt.
När denna kammare behandlade den oberoende expertkommitténs andra rapport i september utlovade jag på den tillträdande kommissionens vägnar att rapporten skulle behandlas som en grundläggande beståndsdel i kommissionens förslag till reformer.
Våra ansträngningar att till fullo uppfylla detta löfte kommer att bli uppenbara för parlamentet när ni behandlar det reformpaket som antogs av kommissionen i dag, gott och väl inom ramen för den krävande tidtabell vi satte upp för oss för fyra månader sedan.
Jag är säker på att detta muntrar upp Pomes Ruiz.
En stor majoritet av förslagen i dokumentet är nära besläktade med de van Hulthen lägger fram och detta dokument inbegriper - säger jag till honom och till Staes - en mycket detaljerad tidtabell för åtgärder som skall genomföras med strävan att reformera.
Därför finns det inte någonting lösligt eller vagt med den rapport jag har äran att sammanställa.
Parlamentets väl övervägda inställning under rådslaget de närmaste fyra eller fem veckorna kommer med självklarhet att ha stor betydelse.
Jag skulle vilja säga till Elles att vi alldeles definitivt befinner oss i lyssningsläge.
Men han inser säkert - otvivelaktigt med sin vanliga generositet - att om vi skall kunna lyssna på svaret på det vi föreslår måste vi först sända ut det vi föreslår.
Därav sändningen.
Även om tiden inte tillåter mig att kommentera alla beståndsdelar i resolutionen inför kammaren i denna debatt, herr talman, försäkrar jag er gärna om att detaljerna kommer att betraktas som viktiga bidrag till våra reformförslag under hela rådslaget och även för vårt arbete på andra områden där de är relevanta.
För att övergå till resolutionens huvudfrågor har jag följande synpunkter.
Behovet av insyn betonas med rätta, inte minst eftersom större insyn i hur kommissionen fungerar kommer att förbättra effektiviteten och också avmystifiera det kommissionen gör.
Detta är väsentligt för ett verkställande organ som skall vara redovisningsskyldigt, inte bara inför detta parlament, utan mer generellt inför den europeiska allmänheten.
Naturligtvis krävs det vettiga skydd för särskild känslig information, men de fall där dessa behövs skall vara så få som möjligt.
Detta har jag upprepade gånger betonat, inte bara i egenskap av kommissionär, utan under 25 eller 30 års politiskt arbete.
Detta är verkligen kommissionens avsikt.
Ekonomisk hantering och kontroll är självfallet ett viktigt område att reformera.
Som kammaren vet och flera gånger har sagt har storleken på och syftet med unionens finansiella ingripanden vuxit enormt under den gångna tioårsperioden utan att personalen har ökat i proportion till detta eller att rutinerna har anpassats.
Flera ledamöter har betonat detta igen under dagens debatt.
Vi instämmer i den åsikt som den oberoende expertkommittén med kraft ger uttryck för, och som upprepas i detta förslag till resolution, att tiden är mogen för en total översyn av våra regler och rutiner.
Medlen för att göra detta finns upptagna i reformstrategin och kommissionen kommer att lägga fram sina förslag till en radikal omdaning av budgetförordningen i april.
Parlamentets stöd för denna inriktning på förändringsarbetet kommer att vara helt oundgängligt.
Jag delar den inställning Theato ger uttryck för att det inte vore acceptabelt alls om vi skulle försöka åstadkomma nya arrangemang utan en lagändring.
En lagändring är grundläggande.
Det finns vissa förberedelser som kan göras och de specificeras och anges med fulla försäkringar i reformstrategin, men att man antar lagändringar är självfallet av grundläggande vikt för att det nya systemet skall fungera.
I huvudsak - och med lagändringar - kommer kommissionen att systematiskt gå ifrån det nuvarande centraliserade systemet där styrekonomen skall godkänna alla finansiella transaktioner i förväg och i stället stärka de interna kontrollsystemen inom de avdelningar som spenderar pengarna så att generaldirektörerna blir bättre rustade att ta ansvar för beslut med inverkan på Europeiska unionens budget.
Dessutom, och för att uppnå bättre säkerhet än med dagens system, måste det nya systemet med decentraliserad kontroll kompletteras med att man inrättar en intern revision " den andra nyckeln " som Bösch slog fast, på ett sätt som överensstämmer med expertkommitténs rekommendationer.
Denna kommer att starta den 1 maj i år.
Den kommer att ledas av en kvalificerad revisor och dess oberoende måste och kommer att garanteras genom en ny bestämmelse som blir ett tillägg till budgetförordningen.
Den nya tjänsten kommer att rapportera till mig och den kommer att kompletteras av en arbetsgrupp för revisionsuppföljning under min kollega budgetkommissionär Schreyer, som det gläder mig att se i kammaren i kväll, och vars ansvarsområde redan inbegriper förbindelser med revisionsrätten.
Denna arbetsgrupp skall borga för att de interna revisionerna följs upp på ett effektivt och rigoröst sätt.
Jag vill starkt betona att förändringen av våra kontrollsystem definitivt inte kommer att innebära att de blir slappare.
Den föreslagna förändringen kommer att göra systemen effektivare, både vad beträffar insatser och mätta och redovisningsbara resultat.
Jag kan också särskilt försäkra kammaren om att vi inte går in för det som ibland kallas " en stora-smällen-metod ".
De ekonomiska kontrollerna med ex ante-besked för varje avdelning med utgifter kommer endast att upphöra när det interna kontrollsystemet inom en avdelning kan visas vara helt tillräckligt.
Jag är litet förvånad över att punkt 10 i förslaget till resolution inte tycks ta upp den grundläggande kritiken av dagens centraliserade ekonomiska kontrollfunktion som framförs i båda den oberoende expertkommitténs rapporter.
Denna kommitté var mycket tydlig om behovet att avskaffa de centraliserade ex ante-beskeden.
Den var också tydlig om behovet att skilja på intern revision och ekonomisk kontroll.
Dessutom tror jag inte att punkt 10 till fullo avspeglar revisionsrättens åsikt år 1997.
Revisionsrätten kommer naturligtvis att ge sin överlagda åsikt om de föreslagna förändringarna i budgetförordningen, men det är nyttigt att minnas Karlssons kommentarer till parlamentet förra månaden.
Han sade att " kommissionens interna kontroll inte är tillräckligt kraftfull när det gäller att förhindra felaktigheter.
Styrekonomen gav till exempel positiva förhandsbesked i de flesta av de fall av misskötsel eller felaktigheter som nyligen upptäcktes.
Samtidigt utförs den interna revisionen på ett samordnat sätt av flera organ, nämligen av samme styrekonom, av Allmänna tjänsteinspektionen och av några enheters operativa generaldirektorat. "
Det centraliserade systemet med förhandsgodkännande utformades otvivelaktigt ursprungligen för att garantera noggrannhet, men med åren har det haft den förvända effekten att minska chefernas ansvarskänsla för de beslut de fattar.
Jag tror inte att vi egentligen är oense om detta.
Jag förstår av punkt 10 att det ledamöterna egentligen är angelägna om övergången skall hanteras ordentligt.
Detta kommer helt klart att känneteckna förändringen, som ni kommer att se när ni läser dokumentet om reformstrategi.
Vårt mål, utskottets mål, revisionsrättens mål, är inte att avskaffa ekonomisk kontroll, det är att avskaffa den centraliserade ekonomiska kontrollen och göra någonting bättre.
Innan jag lämnar detta område skulle jag vilja tillägga att vi är överens med föredraganden om att den befintliga interna revisionen måste bibehållas i avvaktan på att den nya oberoende interna revisionen inrättas inom några månader.
För att snabbt övergå till avsnittet i resolutionen om bekämpning av bedrägeri, korruption, misskötsel och nepotism: det viktigaste nya förslaget i betänkandet gäller hur kommissionens tjänstemän skall rapportera förseelser de upptäcker.
Som jag gjorde klart under utfrågningarna i september och vid andra tillfällen är vi överens om uppfattningen att det ligger ett värde i att definiera bästa möjliga mekanismer i detta syfte även om vi självfallet alla hoppas att de sällan kommer att behövas.
Sedan juni förra året har OLAF-förordningen givit personalen bättre ledning om hur man rapporterar möjliga felaktigheter.
Vi föreslår att man kompletterar dessa bestämmelser med att definiera tjänstemännens rättigheter och skyldigheter att rapportera misstänkta felaktigheter genom interna kanaler, men inte uteslutande inom samma hierarkiska led.
Möjligheten att använda angivna externa kanaler kommer också att tas upp.
Vi försöker genomföra en bästa praxis.
Människor som rapporterar felaktigheter i god tro och på sätt som inte komprometterar utredningarna genom att de avslöjas i förtid kommer att garanteras ett seriöst gensvar på sina rapporter, sekretess under de tidigaste skedena och skydd för sin yrkesverksamhet.
Självfallet kommer det också att finnas skydd för tjänstemän som utsätts för falska tillvitelser.
Ni kommer att få alla detaljer i ett meddelande senare i år.
Jag tror inte att parlamentet kommer att bli besviket på det vi kommer att föreslå.
Jag övertygas dock av förslaget i punkt 34 i betänkandet om att använda externa organ för att genomdriva nuvarande bestämmelser om ekonomiskt ansvar.
Vi planerar redan att reformera de nuvarande disciplinära rutinerna så att grundlighet, rättvisa, konsekvens och yrkesmässighet kan garanteras.
Och vi kommer att föreslå att man inrättar en interinstitutionell disciplinstyrelse - detta är ytterligare en punkt där vi behöver parlamentets stöd och förståelse.
Hela förslaget till förändring kommer att innefattas i ett meddelande i juni.
Nästa huvudavsnitt i betänkandet till parlamentet är normer i det offentliga livet.
Genom att införa en rad uppförandekoder har den nuvarande kommissionen börjat utveckla en uttrycklig etisk ram.
Denna kommer att föras ytterligare ett steg framåt i och med ett förslag i juni om ett interinstitutionellt avtal om en kommitté för normer i det offentliga livet.
Detta ligger i linje med utkastet till resolution.
En viktig uppgift för kommittén kommer att bli att ge råd om etik och normer och att övervaka gemensamma och specifika uppförandekoder för institutionerna.
Jag välkomnar parlamentets stöd för detta.
Vi undersöker också för närvarande hur vi effektivast kan genomföra förslaget om ett klassificeringssystem för handlingar, som framförs i punkt 50 i van Hulthens betänkande.
Förslaget till resolution påminner med all rätt om kommissionens redovisningsskyldighet inför detta parlament.
Ordförande Prodi och vice ordförande de Palacio och andra kolleger har visat att kommissionen engagerar sig för detta i praktiken.
Jag hoppas att vi snart kommer att kunna komma överens om en uppförandekod för relationerna mellan våra institutioner som inbegriper uppdaterade regler om tillgång till handlingar.
Denna fråga togs med all rätt upp av Elles och Thors hänvisade till den.
Jag är säker på att de är medvetna om att vi i mitten på december officiellt mottog förslaget till ramavtal med parlamentet.
Vi väntar nu på att parlamentet skall besluta när det vill inleda förhandlingar om texten.
Vi går hemskt gärna vidare så snabbt som möjligt.
I betänkandet betonas med rätta den centrala betydelse personalpolitiken måste ha i reformen.
Det gläder mig att kunna säga till van Hulthen och Haarder att de detaljerade rekommendationerna om anställning, utbildning, belöningar och utnämningar till chefspositioner ligger klart i linje med vårt eget tänkande och våra egna förslag.
Jag vill också gå mot ett linjärt karriärsystem eftersom det nuvarande kategorisystemet inte längre passar för våra institutioners behov.
Det spärrar verkligen möjligheterna för människor med bevisad kompetens att avancera och byta arbete.
De ledamöter som under denna debatt med rätta har prisat kommissionens tjänstemän, som till övervägande delen och typiskt sett har hög integritet, arbetar hårt och har stor kompetens, har helt rätt i de kommentarer de har gjort.
Även om vi i vitboken om reformstrategi kommer att beskriva våra idéer på dessa och andra punkter tydligt är naturligtvis detaljer och precision viktiga.
Därför kommer en rad meddelanden att följa under de kommande månaderna.
Vart och ett kommer att finnas tillgängligt för parlamentet att granska och svara på.
Under tiden är det helt klart att vi kommer att behöva arbeta nära parlamentet som institution i centrala frågor av gemensamt intresse, särskilt löner och pensioner och översynen av tjänsteföreskrifterna.
På den sistnämnda punkten överväger vi om det skulle vara lämpligt att anta en ramförordning med gemensamma bestämmelser om viktigare frågor som löner, villkor, personalföreträdare och så vidare, men låta de olika institutionerna införa regler om andra frågor.
Parlamentets tidiga tankar om denna idé skulle vara särskilt välkomna.
Jag skall sluta med att hänvisa till punkt 15 i resolutionen till parlamentet beträffande resursbehovet för vår förändringspolitik.
Detta är avgjort relevant.
Vi är säkra på att det kommer att uppstå en stor avkastning av reformen när moderniseringsåtgärderna börjar leda till ökad effektivitet och bättre resurshantering.
Det står emellertid mycket klart att delar av kommissionens tjänsteenheter redan är mycket ansträngda.
Parlamentet har ofta påpekat detta.
För det andra står det också klart att reformen kommer att kräva vissa nyinvesteringar i utbildning inom yrkeskunnande och teknik.
För det tredje står det mycket klart att ökade förberedelser för utvidgningen måste genomföras.
De har redan konsekvenser för resurstillgången.
Det står också klart att om vi tar på oss nya uppgifter - vilket rådet och parlamentet säkerligen kommer att be oss om - kommer vi att tvingas göra så kallade " negativa prioriteringar " och lämna det bortprioriterade därhän för att frigöra resurser.
Ett centralt inslag i reformen kommer därför att bli en mer rigorös process för att knyta ihop prioriteringsprocessen med resursallokeringen i ett system med verksamhetsbaserad administration.
Jag vill dock betona att fastän kommissionen självfallet kommer att införa en intern disciplin när det gäller att prioritera kan denna endast få full effekt om parlamentet och rådet delar den och intar en lika stringent attityd till de krav som ställs på kommissionen.
Kommissionen välkomnar därför punkt 15 i van Hulthens betänkande.
Herr talman, jag slutar med att tacka parlamentet för dess uppmärksamhet under ett oundvikligen långt tal och genom att uttrycka min uppriktiga tacksamhet mot föredraganden, budgetkontrollutskottet och de andra utskott som har lämnat synpunkter.
Vi ser fram emot att arbeta nära tillsammans med detta parlament för att slutföra reformstrategipaketet och sedan, vilket är det allra viktigaste, arbeta tillsammans med detta parlament för att genomföra det kontinuerligt under de år som kommer att fordras för någonting så komplicerat som detta.
(Applåder)
