# ID: svediakorp-gov395404
# author: Turco (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det har fortfarande inte gått ett år och det är redan en uppenbar skillnad mellan det sätt på vilket parlamentet behandlar det första och det andra betänkandet.
Det första betänkandet gavs omfattande publicitet, det diskuterades högtidligt och utnyttjades därefter, tillsammans med den polemik och de läckor till pressen som föregick det, till att massakrera kommissionens ordförande och därefter de flesta av kommissionärerna, trots att de inte hade något att göra med bedrägerier, tjänstefel och nepotism.
När man nu läser det som hände för knappt ett år sedan verkar det tydligt att det betänkandet skulle kunna användas till vad som helst utom att skapa klarhet eller genomföra reformer, som man hävdar i dag.
På samma sätt är det sant att detta andra betänkande, som i stället skulle kunna lägga fram betydligt konkretare uppgifter, beställdes i det uttalade syftet att inte behandla specifika fall, varför det knappast är intressant att följa upp de olagligheter som nämns.
Det intresserar inte de stora grupperna i detta parlament, och inte heller de flesta av de fackföreningar som i ord anstränger sig att försvara den europeiska förvaltningen, men som i själva verket bara är intresserade av att skydda sina egna medlemmar, och att därvid på ett diskutabelt vis använder de omfattande maktbefogenheter de tilldelats.
Fackföreningsrepresentanter finns det i disciplinråden och i kommittén för tjänsteföreskrifterna, vilket gör det omöjligt att avlägsna de felande tjänstemännen eller att ändra på tjänsteföreskrifterna.
Fackföreningsrepresentanter sitter också, obegripligt nog, i urvalskommittéerna, och jag skulle inte bli förvånad om inte företrädare för fackföreningarna också ingår i OLAF, vilket gravt skulle skada denna institution som åtminstone formellt borde kunna ge garantier om att stå fri från de olika parterna.
Jag förstår med andra ord varför vi träffas vid denna tidpunkt, som i regel är avsedd för annat och inte för debatt, diskussion och information.
