# ID: svediakorp-gov395397
# author: Van Hulten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,109
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Vid den här tiden förra året inrättade Europaparlamentet en oberoende expertkommitté med Middelhoek som ordförande, som skulle granska anklagelser om bedrägeri, nepotism och korruption i Europeiska kommissionen.
15 mars offentliggjorde kommittén sin första rapport med slutsatsen att: " Det börjar bli svårt att hitta någon som har någon som helst ansvarskänsla ".
Bara några timmar efter det att rapporten hade framlagts tillkännagav ordförande Santer att hela hans kollegium avgick.
Avgången markerade slutet på en bitter kamp mellan ett allt mer självsäkert parlament och en kommission som var befläckad av skandalanklagelserna.
Sedan dess har situationen i Bryssel förändrats till oigenkännelighet.
Ett nytt parlament med en ny vigör har valts och en ny kommission tillsatts.
När den nominerade ordföranden Prodi talade i denna kammare 21 juli förband han sig att beakta den andra rapporten från den oberoende expertkommittén för reformering av kommissionen fullt ut.
Denna innehåller 90 detaljerade rekommendationer och det är den vi diskuterar i dag.
Den nya kommissionen har redan tagit viktiga steg bort från sitt gamla sätt att fungera.
En uppförandekod för kommissionärer och deras kabinett har antagits.
Som en symbolisk men betydelsefull gest har kommissionärerna frivilligt avstått från sin rätt till skattefria inköp av alkohol, tobak, bensin och konsumentvaror.
Nya regler har tagits fram och förverkligats vad beträffar hur högre tjänstemän utses.
Antalet avdelningar har minskats.
Enligt min mening har kommissionen visat ett tydligt engagemang utan tidigare motstycke för förändring och detta skall de ha en eloge för.
Det övergripande syftet med reformerna måste vara att skapa en stark, ärlig europeisk offentlig sektor som är rustad för att genomföra sina uppgifter på ett effektivt och kompetent sätt, en offentlig sektor där tjänstemännen har medel att genomföra sina uppgifter och hålls fullt ansvariga på alla nivåer, en offentlig sektor som känner igen och belönar det förtjänstfulla och uppmuntrar tjänstemännen att utveckla hela sin potential.
För att uppnå detta måste vi agera på fyra områden.
För det första måste den ekonomiska hanteringen och kontrollen inom kommissionen förbättras.
Ett av de största problemen är att det saknas ett fungerande system för ekonomisk kontroll.
Kommissionens generaldirektorat måste få ett totalansvar för sina egna kostnader, inklusive den ekonomiska kontrollen.
Ett nytt oberoende revisionssystem måste införas.
Generaldirektoraten måste offentliggöra sina egna årsberättelser så att problemområden tydligt kan identifieras och uppställa årliga mål för att minska bedrägerier och regelbrott.
I utbyte för denna större självständighet måste cheferna göras fullt och personligen ansvariga för sitt agerande.
Det är klart att övergången till ett sådant nytt system kommer att ta tid.
Det kommer att krävas förändringar i budgetförordningen och parlamentet måste uttala sig om dessa förändringar.
Men även om kommissionen måste se till att den följer fördraget och budgetförordningen under en övergångsperiod får inte detta bli en ursäkt för att inte göra någonting.
Det finns ett trängande behov av förändringar i dag.
För det andra måste kampen mot bedrägeri, misskötsel och nepotism intensifieras, främst genom att man skapar en kultur där de inte kan frodas.
Detta kräver att kommissionärerna och de högre tjänstemännen statuerar klara exempel och erbjuder lämplig utbildning, och dessutom att de befintliga mekanismerna för att hantera bedrägerier förstärks.
OLAF, kommissionens byrå som skapades tidigare i år, måste sättas under en oberoende europeisk allmän åklagares ledning, vars uppgift skall vara att förbereda åtal i nationella brottmålsdomstolar av kriminella handlingar som begåtts mot unionens ekonomiska intressen av ledamöter och tjänstemän i de europeiska institutionerna.
Ett förslag kan läggas, ett förslag bör läggas, på grundval av artikel 280 i fördraget senast vid halvårsskiftet.
För det tredje måste det europeiska offentliga livet uppfylla högt satta normer.
Den politiska kris som ledde till att kommissionen föll tidigare i år visade tydligt på behovet av otvetydiga uppföranderegler vars efterlevnad kan framtvingas.
Ett antal koder har sedan införts.
De måste utvärderas av parlamentet och bör göras juridiskt bindande.
De europeiska institutionerna bör följa det exempel som ett antal länder har satt, i synnerhet Storbritannien, och tillsätta en kommitté för normer i det offentliga livet med mandat att ge råd om yrkesetik och uppföranderegler inom de europeiska institutionerna.
Uppgiftslämnare som är i god tro måste skyddas.
I slutet av förra året tillkännagav Kinnock nya åtgärder för att skydda uppgiftslämnare.
Dessa måste genomföras utan dröjsmål.
Även om sådana åtgärder aldrig kan bli ett alternativ till en god ledning måste det finnas en säkerhetsventil när någonting går fel.
Det är avgörande att reformerna inte begränsas till kommissionen.
Även parlamentet måste överväga behovet att förbättra sina interna regler, administrativa rutiner och ledningsutövning.
Slutligen måste kommissionens personalpolitik moderniseras.
Den är helt klart inte anpassad till kraven från en modern, multinationell organisation.
Den sociala dialogen har ofta fungerat som en broms för reformer och borde ha setts över för länge sedan.
Det måste bli mer attraktivt att arbeta inom de europeiska institutionerna.
Allt för många unga, nya tjänstemän lämnar sina jobb efter bara några år.
Förtjänster måste erkännas och belönas, specialutbildning måste bli ett sine qua non för befordran till högre befattningar.
Befordringssystemet måste göras rättvisare och ges ökad insyn.
Sist men inte minst måste löne- och förmånspaketet ses över.
Det måste bli flexiblare och visa större ansvar för arbetsmarknadens villkor.
Det måste befrias från vissa av sina mest förlegade beståndsdelar och man måste ta itu med den berättigade kritiken från allmänheten, som inte kan inse varför EU: s tjänstemän skall få utflyttningsbidrag i all oändlighet i ett Europa med öppna gränser eller betala skatter vars nivå ofta ligger långt under nivån i medlemsstaterna.
Kommissionär Kinnock kommer att framlägga sitt meddelande om reformerna i morgon.
Detta meddelande måste innehålla en klar tidtabell.
Med en ny kommission och ett nytt parlament i full gång är incitamentet för reformer starkare än det någonsin har varit och förmodligen någonsin kommer att bli.
Utvidgningen av unionen ligger bara några år framåt i tiden.
Nu är det dags för Europa att göra rent hus och inpränta en ansvarskänsla - som de oberoende experterna kunde ha sagt - hos sina institutioner.
I juni förra året gav väljarna i Europa en tydlig signal om att de är trötta på ändlösa historier om misskötsel och nepotism.
Det finns ett mycket enkelt sätt att handskas med dessa historier.
Låt oss avskaffa misskötsel och nepotism.
