# ID: svediakorp-gov395390
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kollegan van der Laan rekommenderar att man beviljar ansvarsfrihet för budgetåret 1997, och det uppfattar vi som en vänlig gest gentemot den nya kommissionen, så som föregående talare också har sagt.
Denna ansvarsfrihet medges under förutsättning att kommissionen företar långtgående reformer står det i punkt 1 i resolutionen.
Men den som tror att världen efter avvisandet av ansvarsfrihet för 1996 nu åter är i sin ordning när man medger ansvarsfrihet för år 1997, har fått saken om bakfoten!
Jag anser att framför allt den frågan är obesvarad, hur långt den nya kommissionen faktiskt är beredd att underkasta sig och sina tjänstemän en kontroll från parlamentets och rättsväsendets sida.
Ett exempel: En av de första frågorna som vi konfronterades med när vi just hade konstituerat oss i budgetkontrollutskottet var det s.k.
Fléchard-fallet, alltså bedrägerier i samband med export av smör till dåvarande Sovjetunionen i början av 90-talet.
Den 7 januari 1994 beslutade höga tjänstemän i kommissionen att efterskänka företaget i fråga det straff det egentligen skulle ha haft, vilket rörde ett belopp om närmare 18 miljoner euro.
Detta innebar att man verkligen överträdde gällande gemenskapsregler.
Vi fick reda på det först genom ett anonymt brev i slutet av 1998.
Allt jag hittills hört av ledamöter i Prodis kommission kan sammanfattas på så vis att man ändå inte borde fortsätta att gräva i fall som ligger långt tillbaka i tiden, utan hellre se mot framtiden.
Det upprörande här är att generaldirektörer och direktörer, som på sin tid var delaktiga, oskyldigt förklarar för en att protokollet från det avgörande sammanträdet den 7 januari 1994 tyvärr försvunnit på oförklarligt sätt.
Det sägs ha funnits inte bara ett exemplar av det, utan flera.
Varje deltagare skulle ha fått ett exemplar, men alla vore tyvärr omöjliga att återfinna, alla!
När man får höra detta kan man inte längre säga: Låt oss glömma det!
Detta är en händelse som måste finnas med på listan över interna fall som bör undersökas av OLAF, men som såvitt jag vet fortfarande inte finns med där.
Men detta hör också till de händelser som borde meddelas de ansvariga rättsliga myndigheterna, ty när allt kommer omkring är det inte något gentlemannabrott när man ser till att underlag och protokoll försvinner, utan uttryckligen straffbelagt i artikel 241 i den belgiska strafflagstiftningen.
Jag vill bara säga att vi inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 1998 säkert kommer tillbaka till detta.
