# ID: svediakorp-gov395386
# author: Lagendijk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 631
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kolleger, fru kommissionär!
Låt oss vara ärliga; vi befinner oss i en något märklig situation.
Vi diskuterar ansvarsfrihet för ett år som ligger bakom oss, men vi diskuterar också kommissionens ansvar.
Jag vill ta upp de problem som fortfarande ligger i skyhöga travar på vårt bord.
Bedömningen i fråga om att bevilja ansvarsfrihet eller inte hänger också i viss mån samman med var man lägger den största tonvikten.
Det handlar om en kommission som inte längre sitter kvar.
Det är en ny kommission.
Då är det logiskt att bevilja ansvarsfrihet, för vad kan den nuvarande kommissionären förebrås för när det handlar om året 1997?
De problem som är aktuella finns fortfarande kvar, och då börjar man att tvivla.
Vi måste nu fatta ett beslut om kommissionens goda föresatser, men det föreligger fortfarande ingen strukturerad översikt över dessa goda föresatser.
Kinnock kommer med sitt förslag nästa månad.
Det väntar vi allesammans med spänning på, men vi har ännu inte den kunskapen när vi nu måste fatta beslut om ansvarsfrihet.
Det är tydligen ett dilemma som föredraganden också har brottats med.
Detta dilemma är ännu mer vidsträckt än de områden som jag nämnde.
Det handlar till exempel om kommissionens löften.
De ser i sig bra ut.
Jag har läst ett antal av Kinnocks dokument, och de har vi fullt förtroende för.
Men jag ger två exempel på varför det inte är självklart att de goda föresatser som kommissionen nu gett uttryck för kommer att leda till ett gott resultat.
Offentligheten, sekretessbelagda handlingar.
Detta togs också upp av föregående talare.
Det cirkulerar nu ett dokument, inte på låg nivå utan på hög nivå i kommissionen, varvid offentligheten för dokument inte utökas utan helt enkelt upphävs.
Ett exempel på att ett vackert löfte inte automatiskt kommer att leda till ett gott resultat.
Det gäller också för " angivarna ".
Kinnock har också ägnat dem några vackra ord, men samtidigt är det fullständigt otydligt, just nu när vi skall fatta beslut om detta, vad som till exempel händer med " angivare " som inte får någon chans internt utan som vill gå ut, till pressen, till parlamentet.
Det har fortfarande inte kommit något svar på den sortens avgörande frågor på det området.
Det råder således tvivel, just nu när vi skall fatta beslut om detta, om dessa löften från kommissionen är tillräckligt kraftfulla.
Detta gäller också till exempel för de mycket konkreta projekt som utskottet för industrifrågor har tagit upp.
Jag anser att kommissionen och Kinnock måste komma med goda föresatser, med goda planer för personalpolitiken, för den ekonomiska förvaltningen, men varje kommissionär som nu är ansvarig för ett område med allvarliga brister i det förflutna måste komma med goda planer för att förbättra situationen och inte med allmänna vackra förslag.
För närvarande har vår grupp fortfarande förbarmande, tålamod med kommissionen eftersom den inte kan ställas till ansvar för många felaktigheter ur det förflutna, men detta tålamod är inte obegränsat.
Det måste finnas tydliga framsteg i sikte.
För närvarande förlitar vi oss på att kommissionen kommer med dessa goda förslag, men detta förtroende är inte automatiskt.
Slutligen, herr talman, ansvarsfriheten 1996 var början till slutet för den förra kommissionen.
Jag uttalar förhoppningen, men ännu starkare, jag vill egentligen kräva av den nuvarande kommissionen att ansvarsbefrielsen 1997 är inledningen till en verklig reformering av den ekonomiska politiken från kommissionens sida, för annars kommer denna ansvarsbefrielse inte att ha varit till någon nytta.
