# ID: svediakorp-gov395384
# author: Stauner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 706
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Parlamentet måste nu fatta beslut om den ansvarsfrihet som den 4 maj förra året förvägrades kommissionen för budgetåret 1997.
Mot denna för EU verkligt historiska bakgrund måste vi därför fråga oss: Vilka ändringar har skett?
Vad har förbättrats?
Vad skulle i dag försvara att man beviljar ansvarsfrihet?
För det första har vi - i varje fall delvis - en ny kommission.
Vi har fått en mängd avsiktsförklaringar och tillkännagivanden om reformer, alltsammans föga konkretiserat.
Hittills bortser man från skapandet av en uppförandekod för kommissionsledamöter och kabinett.
Jag har också under förmiddagen tagit del av Schreyers utläggningar om överklagandet mot de båda bankerna och stödet för att skapa ett straffrättsligt skydd för EU: s ekonomiska intressen.
Också detta är positiva tecken.
Men man måste medge att de inte kostar kommissionen särskilt mycket.
Kommissionen har varslat om att man skall lägga fram reformprogrammet till februari 2000.
Nu är tillkännagivanden och avsiktsförklaringar en sak, och genomförandet av givna löften en annan.
Kommissionens ansträngningar kan man emellertid bara bedöma med hjälp av konkreta resultat, eftersom man bara på så vis kan rätta till den enorma brist på förtroende bland medborgarna som EU har drabbats av på grund av inkonsekvenser och manipulationer.
Den summering som vi alltså kan göra sedan i maj 1999 talar inte på något övertygande sätt för ett beslut om ansvarsfrihet.
Om kommissionen trots detta medges ansvarsfrihet för budgeten 1997 så sker det genom att vi garanterar den ytterligare ett stort förskott av förtroende.
Huruvida våra medborgare, med tanke på de svåra överträdelser som begicks av den gamla kommissionen och som naturligtvis betungar den nya kommissionen, över huvud taget kan uppbringa någon förståelse för ett sådant förnyat förtroendeförskott från den demokratiskt valda kontrollinstansen, parlamentet, är en helt annan sak.
Härtill kommer, och det är ändå viktigt för det allmänna intryck som befolkningen får, att revisionsrätten hittills - så vitt jag vet - ännu inte kunnat avge någon positiv revisionsförklaring sedan detta instrument infördes.
Jag förespråkar likväl ansvarsfrihet för 1997 och ber också kollegerna om ett positivt beslut, eftersom man därigenom tar ett tydligt steg och visar att man börjar på nytt, och även ger den nuvarande kommissionen en synlig chans att börja på nytt och få bukt med det erkänt svåra arvet.
Det betyder å andra sidan att alla oriktigheter och bedrägerier även i fortsättningen måste iakttas och klaras upp fullständigt.
Om kommissionen nu medges ansvarsfrihet för år 1997 får detta inte på något sätt uppfattas som om det förgångna är urskuldat eller som ett frikort för framtida bristfällig ekonomisk hushållning.
För när pengar kommer med i spelet tar som bekant vänskapen slut.
Det är ett talesätt som gäller för medborgare såväl som för europeiska institutioner.
Och vänskapen, dvs. i det här fallet förtroendet för tillförlitligheten i de europeiska instansernas arbete, är i dag mer nödvändig än någonsin.
I synnerhet kommer EU: s förestående utvidgning med staterna i Central- och Östeuropa att föra med sig vittgående problem och belastningar även för de inre strukturerna och förvaltningsprocesserna.
En kommission som skakas av ekonomiska skandaler skulle mycket snabbt kunna bli till en lekboll för intressen och mål, som sannerligen inte står på Amsterdamfördragets lista.
Tyvärr har problemen i det förgångna, i synnerhet under det år rapporten gäller, särskilt uppträtt inom de stödområden som i och med utvidgningen tilltar i betydelse, exempelvis strukturfonderna och insatserna från kontoren för tekniskt bistånd.
Detta otillbörliga agerande måste snarast upphöra, eftersom vi inte av de nya stater som ansluter sig kan begära något som vi, de gamla medlemsländerna, inte själva iakttar.
Det är inte heller någon lösning när kommissionen och medlemsstaterna växelvis pekar finger åt varandra och ömsesidigt ger varandra skulden.
Som föredragande för budgeten för 1998 vill jag redan nu meddela att jag under de närmaste veckorna och månaderna kommer att mycket noga iaktta hur och om kommissionen genomför sina reformförslag och hur den utformar sina förbindelser med parlamentet på just detta område.
(Applåder)
