# ID: svediakorp-gov395383
# author: McAvan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Utskottet för industrifrågor bestämde sig för att upprätta ett betänkande om ansvarsfrihet för 1997 trots att vi inte särskilt har ombetts att göra det.
Vi gjorde detta eftersom vi tyckte att vi borde inleda denna mandatperiod på det sätt vi har för avsikt att fortsätta den, det vill säga genom att se till att vi tar väl hand om skattebetalarnas pengar i Europa.
Under vårt arbete på detta betänkande stod det klart att det finns kvarhängande problem inom de utgiftssektorer som ligger i vår budget.
De är inte unika för 1997 och verkar ha två röda trådar.
Den första är kommissionens tendens att ge sig in på mycket ambitiösa program, särskilt i tredje världen, utan att tillräckligt ha utvärderat de praktiska detaljerna kring genomförandet och utan ordentlig resurstilldelning.
Den andra gäller allvarliga administrativa brister hos kommissionen, särskilt vad beträffar samordningen mellan avdelningar och hanteringen av externa kontakter.
Jag vet att alla institutioner har del i ansvaret för kommissionens ökade arbetsbörda och för en del av resursbristen.
Det kan inte ursäkta allt det vi har stött på.
Europas medborgare förväntar sig att de europeiska institutionerna administreras ordentligt och det gör de rätt i.
Det är därför jag vill upprepa min kollegas kommentarer om vikten av den reformprocess som herrar Prodi och Kinnock har lovat Europas folk.
Att döma av det jag har sett av reformprocessen ser det bra ut.
Jag såg några av Kinnocks papper i dag och jag hörde en del av det han hade att säga.
Jag är full av tillförsikt om att vi och Europas politiker kommer att få den slags reform vi behöver om vi stöder honom.
Men vi behöver denna reformprocess.
Många av de generella punkter som tas upp i vårt utskotts betänkande omfattas av van der Laans betänkande.
Det är ett utmärkt betänkande och vi bör alla gratulera henne till det.
Jag tycker att man verkar ha hittat alla de ömma punkterna utan att betänkandet bara blir en uppsättning detaljer, som några av de gamla betänkandena.
De grupperas samman och detta är mycket viktigt.
Jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på två frågor.
Den ena är kärnkraftssäkerhet i Östeuropa.
Vi måste få ordning på detta.
Den oberoende expertkommittén sade att kommissionen inte skötte detta ordentligt.
Vi måste råda bot på detta.
Den andra punkten gäller granskningsmekanismer.
Vi behöver ha material från kommissionen som vi kan använda som hjälp vid granskningen av utgifterna.
Vi behöver ordentlig information som lämnas på rätt sätt och vi måste alla ta hela denna process mycket mer på allvar än vi har gjort hittills.
Den har betraktats som en byråkratisk process som skulle göras så snabbt som möjligt med så liten tidsåtgång som möjligt.
Jag hoppas att kollegerna i denna kammare kommer att stödja skälen för ansvarsfrihet för 1997 och att samtidigt kommissionen kommer att driva på reformprocessen som borde ha genomförts för länge sedan.
Det är enda sättet att skapa en ny kultur i kommissionen och samtidigt återställa allmänhetens förtroende.
