# ID: svediakorp-gov395288
# author: Byrne (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,112
# sentences: 107
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Det gläder mig mycket att kunna ta detta första tillfälle i akt att tillsammans med min kollega Liikanen för parlamentet dra upp huvudlinjerna i kommissionens vitbok om livsmedelssäkerhet, som antogs i onsdags, 12 januari.
Vid min utfrågning i september lovade jag att denna vitbok skulle levereras snabbt.
Jag är glad att vi har kunnat leverera den så snabbt.
Mellan tre och fyra månaders intensivt arbete sedan den nya kommissionen utsågs i september ligger till grund för vitboken.
Den bygger på de omfattande rådslag som har förekommit under de senaste åren sedan kommissionens grönbok om livsmedelslagstiftning utkom.
Den avspeglar också våra erfarenheter från nyligen aktuella larmrapporter om sådant som dioxin och slam liksom från BSE-krisen.
Vitboken avspeglar också detta parlaments intressen, vilka ni har beskrivit både för ordförande Prodi och för mig vid de många tillfällen då vi har debatterat livsmedelssäkerhet i denna kammare sedan kommissionen utsågs.
Jag behöver inte påminna er om att konsumenternas förtroende för Europas livsmedelssäkerhetssystem allvarligt har påverkats av kriser och larmrapporter under de senaste åren och månaderna.
Kommissionen har förbundit sig att återskapa detta förtroende genom att skapa världens mest moderna och effektiva system för livsmedelssäkerhet.
När jag lanserade vitboken förra veckan sade jag att kundvagnen är ett av de mest kraftfulla vapnen på denna jord.
Europas konsumenter fattar de mest omdömesgilla besluten.
Om deras förtroende rubbas avspeglar inköpsbesluten detta.
Detta har i sin tur dramatiska konsekvenser för jordbrukare, producenter och industrin i allmänhet.
I en bransch som omsätter omkring 600 biljoner om året kan även en liten nedgång i förtroendet få betydande konsekvenser.
Inom den agrara livsmedelssektorn och jordbrukssektorn finns över 10 miljoner anställda.
Ett högt förtroende är en förutsättning för att öka sysselsättningen och konkurrenskraften.
Denna förtroendekris har också fått den olyckliga men oundvikliga konsekvensen att konsumenternas förtroende för system och institutioner på nationell och europeisk nivå som skall övervaka och säkerställa högsta möjliga livsmedelssäkerhet har försvunnit.
När jag säger allt detta vill jag också slå fast att Europa trots detta har en av världens bästa livsmedelsindustrier och också ett av de säkraste systemen för livsmedelskontroll.
Utmaningen är att göra systemet till de allra bästa.
Det övergripande syftet med vitboken om livsmedelssäkerhet är därför att skapa erforderlig lagstiftning och strukturer som kan garantera konsumenterna högsta möjliga hälsoskydd vid livsmedelskonsumtion.
Vi sätter upp en krävande och ambitiös dagordning för förändring.
Kommissionen kommer att behöva parlamentets fulla stöd om vi skall kunna uppnå våra mål enligt tidsplanen.
Vi kommer också att behöva rådets och andra nyckelfunktioners fullaste stöd.
I vitboken om livsmedelssäkerhet beskrivs en omfattande uppsättning åtgärder som fordras för att komplettera och modernisera dagens livsmedelslagstiftning inom EU.
Alla dessa åtgärder syftar till att göra den mer konsekvent, begriplig och flexibel.
Vi vill verka för en bättre tillämpning av denna lagstiftning och ge konsumenterna större öppenhet.
I den detaljerade handlingsplanen om livsmedelssäkerhet i vitboken finns en preciserad tidtabell för åtgärderna under de närmaste tre åren.
Över 80 åtgärder planeras.
Vårt mål är att ha skapat en konsekvent och modern livsmedelslagstiftning vid utgången av år 2002.
Vi planerar också att etablera en europeisk livsmedelsmyndighet år 2002, som ett viktigt komplement till den nya livsmedelssäkerhetslagstiftningen.
Denna idé kommer att bli föremål för mycken analys och debatt.
Den har redan gett upphov till många kommentarer, inklusive reaktioner från parlamentsledamöter.
Det kapitel i vitboken som handlar om att skapa en europeisk livsmedelsmyndighet är klart utformat för att locka fram åsikter och kommentarer.
Vi vill ha in synpunkter på våra planer före slutet av april.
Jag kommer att återkomma till detta rådslag om några ögonblick.
Kommissionen anser att det krävs en övergripande strukturell förändring av vårt system för livsmedelssäkerhet för att säkerställa de nära besläktade målen att garantera högsta livsmedelssäkerhet och återställa konsumenternas förtroende.
Varför skulle en europeisk livsmedelsmyndighet vara en viktig del av denna förändring?
Den första nyckelfrågan är oberoende.
Huvudaktörerna, däribland konsumenterna, söker ett system som är oberoende och som upplevs som fristående från alla lagstadgade intressen.
Vi måste också garantera förträfflighet och öppenhet.
Vi har gjort många framsteg under de år som har gått sedan det reformerade systemet med vetenskapliga råd antogs som en konsekvens av BSE-krisen.
Emellertid menar kommissionen att vi måste gå längre.
Vi måste skapa ett permanent och verkligt oberoende, utmärkt och öppet system för riskvärdering.
Myndighetens huvuduppgift kommer att vara riskvärdering inom livsmedelssäkerhetsområdet.
Vi tänker oss att de uppgifter de befintliga fem vetenskapliga kommittéerna som sysslar med livsmedelssäkerhet har skall överföras till myndigheten.
De kanske inte överflyttas med sin nuvarande form eller struktur - detta är en fråga som vi vill ha synpunkter på innan vi framlägger våra slutliga förslag om att inrätta myndigheten.
Om vi emellertid bara skulle föreslå en ommöblering skulle detta naturligtvis inte vara tillräckligt.
Som klargörs i vitboken måste den nya myndigheten ge ett mervärde.
Jag anser att det nuvarande systemet med vetenskapliga råd behöver förstärkas.
Inom denna myndighet tänker jag mig ett mycket starkare vetenskapligt och annat stöd för de oberoende vetenskapsmännen.
Jag förställer mig också att myndigheten kommer att vara mycket mer förebyggande än vårt nuvarande system - att förekomma snarare än reagera, att identifiera frågor innan de blir till kriser.
Detta förebyggande tillvägagångssätt bör bli myndighetens ledstjärna.
För att myndigheten skall kunna förebygga identifieras i vitboken ett antal nya områden som den skulle hantera.
Här ingår en omfattande informationsinsamling och övervakning, samordning av vetenskaplig information inom EU och uppbyggande av starka nätverk med livsmedelssäkerhetsenheter och -organ i medlemsstaterna.
Vi tänker oss också att myndighetens befogenheter skall omfatta driften av ett utbyggt snabbvarningssystem för problem med livsmedel och foder.
Kommissionen har beslutat att det varken är lämpligt eller möjligt att överlåta riskhantering till myndigheten.
Vi anser att beslut som gäller riskhantering fortfarande skall förbehållas kommissionen, parlamentet och rådet.
Jag ber inte om ursäkt för denna inställning för jag är övertygad om att den är riktig.
Naturligtvis finns det de som skulle hävda att vi bör ge en sådan myndighet lagstiftande makt.
Jag accepterar inte detta synsätt och tillbakavisar det med viss hetta.
Så sent som förra året ändrades fördraget så att parlamentet fick en mycket större roll i lagstiftningsprocessen.
Att i detta skede ge en myndighet denna roll vore enligt min mening ett steg tillbaka och skulle innebära en urvattning av det demokratiska ansvaret.
Jag är mycket intresserad av att höra parlamentets synpunkter i denna fråga.
Det finns också de som hävdar att kommissionen egentligen skulle kunna ignorera den nya myndighetens råd.
Jag tillbakavisar även detta resonemang.
Hur kan en kommissionär för hälsa och konsumentskydd avslå eller ignorera välgrundade vetenskapliga råd från oberoende källor om livsmedelssäkerhet?
Skulle detta ligga i Europas medborgares intresse?
Enligt min åsikt skulle de flesta definitivt inte göra det, om inte ett sådant tillbakavisande av de vetenskapliga argumenten hade sunda skäl, kunde försvaras rationellt och var helt rättfärdigat.
Det är svårt att tänka sig en sådan situation.
Jag kan försäkra er här i dag att kommissionen kommer att ta full hänsyn till myndighetens vetenskapliga råd när den utövar sin riskhanteringsfunktion.
Jag har redan sagt att myndigheten kommer att ansvara för att utveckla nätverk med nationella livsmedelssäkerhetsenheter och -organ i medlemsstaterna.
Detta är en stor uppgift.
Vi måste utveckla en större säkerhet i den vetenskap som bär upp livsmedelssäkerheten i Europeiska unionen.
Myndigheten måste bli en auktoritet för vetenskaplig rådgivning och information om livsmedelssäkerhet.
Denna situation skapas inte genom myndighetens blotta tillkomst utan kommer att framträda efter hand i takt med att självförtroendet stiger inom myndigheten själv.
Jag tror inte att vi kan vara föreskrivande gentemot vetenskapen och råd som grundas på vetenskap.
I och med att dynamiska nätverk utvecklas med nationella livsmedelssäkerhetsenheter och -organ kommer dock myndigheten att bli dominerande på den europeiska scenen.
Jag vill också gärna höra parlamentets synpunkter på detta.
Som en integrerad del i en mervärdesstruktur föreslås i vitboken att myndigheten skall ha en huvudroll inom riskkommunikation: att sprida komplicerad vetenskaplig information på ett konsumenttillvänt sätt, att vara den självklara och oundgängliga instans man vänder sig till för de allra senaste riskuppgifterna, att vara mycket synlig, att berätta goda nyheter om livsmedel, att vara förebyggande.
Vitboken innehåller också mycket viktiga förslag vad kontrollen beträffar.
Detta är en enormt viktig beståndsdel i systemet av avprickning och avrapportering för att tillse att medlemsstaterna och aktörerna uppfyller gemenskapens lagstiftning.
Jag vill se en riktig inre marknad i funktion på kontrollområdet.
I detta sammanhang föreslår vi också att den kontrollfunktion som utövas av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor i Dublin stärks betydligt.
Denna reviderade gemenskapskonstruktion skulle ha tre grundstenar: operativa kriterier som fastslås på gemenskapsnivå, riktlinjer för gemenskapskontroll och ett ökat administrativt samarbete för att utveckla och bedriva kontroll.
Som en del av våra förslag på detta område - som jag har för avsikt att lägga fram mot slutet av året - kommer jag att granska om kommissionen behöver ges ytterligare maktmedel som komplement till förfaranden vid överträdelser.
Dessa skulle kunna inkludera att innehålla finansiellt stöd från gemenskapen eller att återkräva medel som redan överlämnats till en medlemsstat.
Dessa förslag skall ses som en del i vår strävan att ha världens strängaste normer för livsmedelssäkerhet, öka konsumenternas förtroende och vidga marknaderna för jordbrukare och producenter i unionen.
Förutom förslagen om en ny europeisk livsmedelsmyndighet och ett förstärkt kontrollsystem på gemenskapsnivå innehåller vitboken förslag till en handlingsplan med ett brett spektrum åtgärder för att förbättra gemenskapens lagstiftning och göra den mer konsekvent, vilka täcker alla aspekter av livsmedelsprodukter från bondgården till köksbordet.
Här beskrivs över 80 enskilda åtgärder som planeras under den period vi har framför oss i syfte att täppa till de identifierade kryphålen i dagens lagstiftning.
Den nya rättsliga ramen kommer att omfatta djurfoder, djurens hälsa och välfärd, hygien, föroreningar och residuer, nya födoämnen, tillsatser, smakämnen, förpackning och bestrålning.
Den kommer att innehålla ett förslag till generell livsmedelslagstiftning som inbegriper principerna om livsmedelssäkerhet såsom fodertillverkares, jordbrukares och livsmedelshanterares ansvar, om att foder, livsmedel och ingredienser skall kunna spåras, om ordentlig riskanalys genom till exempel riskvärdering - det vill säga vetenskaplig rådgivning och informationsanalys - om riskhantering - det vill säga reglering och kontroll - riskkommunikation och tillämpning av försiktighetsprincipen om och när det är lämpligt.
Vad försiktighetsprincipen beträffar kan jag tillägga att kommissionen för närvarande håller på att slutföra ett meddelande som jag förväntar mig skall antas mycket snart.
Jag ser fram emot ett nyttigt utbyte av åsikter i eftermiddag med parlamentets ledamöter, som förstås skulle ha föredragit att göra detta förra veckan om något lämpligt parlamentsforum hade funnits tillgängligt.
Mot bakgrund av mina kontakter med ordförandena i berörda utskott inser jag emellertid att detta inte lät sig göras.
Men jag vet också att vi kommer att få många fler tillfällen att överväga förslagen om en myndighet i vitboken under de kommande månaderna.
Vi har nu ett antal månader på oss för att avhålla den nödvändiga debatten om kommissionens idéer om vitboken om inrättandet av en europeisk livsmedelsmyndighet.
Parlamentet kommer att spela en viktig roll i denna debatt.
Parlamentet spelade en avgörande roll i Europas svar på BSE-krisen.
Det har varit särskilt aktivt sedan dess för att sätta medborgarnas oro om livsmedelssäkerheten i förgrunden.
Jag väntar mig att parlamentets bidrag till debatten om myndigheten skall bli lika betydande och konstruktivt.
Även om vi har ett antal månader på oss till slutet av april för att debattera denna fråga och samla in våra synpunkter inser jag fullkomligt att detta också är en mycket stram tidtabell.
Jag skulle därför vilja be parlamentet att vidta lämpliga åtgärder för att tillse att dess åsikter formuleras så snabbt som möjligt.
Det är viktigt att kommissionen får dra nytta av parlamentets bidrag till formandet av det som är tänkt att bli en viktig del i arbetet för att föra upp skyddet av konsumenternas hälsa till ett nytt plan och därigenom återställa konsumenternas förtroende för Europeiska unionens politik för livsmedelssäkerhet.
Den europeiska livsmedelsmyndigheten kommer att bli en huvudaktör i EU: s politik för livsmedelssäkerhet under kommande år.
Det är viktigt att vi ger den rätt ingredienser.
