# ID: svediakorp-gov395276
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 442
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Tillåt mig att till att börja med visa på två fakta.
För det första: I början av 1999 jämnade Nato i frihetens namn Kosovo med marken med hjälp av bomber, med deltagande av de flesta medlemsstaterna i Europeiska unionen.
Nu försöker vi med gigantiska insatser åter få landet på fötter och hjälpa människorna där.
Detta med all rätt.
För det andra: I slutet av 1999 rasade oerhörda stormar och förde med sig död och förintelse över många landsändar inom EU.
Ropet på hjälp från de drabbade besvarades av kommissionen i Bryssel med en axelryckning.
Vi har inga medel och inga möjligheter, hette det.
Kära kolleger!
Detta är fel!
Ingen kan heller förstå det.
Och absolut inte den som känner sin existens hotad.
Människorna i Europeiska unionen förväntar sig solidaritet, även inom denna gemenskap.
Jag säger att de har rätt till solidaritet.
Europaparlamentet måste i nödens stund se till att de också får det.
Jag begär av kommissionen att den inte skall vara nödbedd utan gå offren för ovädret till mötes.
Kommissionen känner bättre till medel och vägar för hjälpen än alla lokala organisationer eller myndigheter.
Jag ber, kära kolleger, om ert stöd för att göra klart för kommissionen att det inte så mycket är möjligheterna att hjälpa som saknas, utan den goda viljan i många ämbetsrum i Bryssel!
Tillåt mig ytterligare ett påpekande: När det gäller stormens följder framgår detta mindre tydligt, men olyckan med tankfartyget utanför den franska kusten gör det helt klart att vi också i en annan fråga måste hjälpa kommissionen på traven.
Vi behöver inom Europeiska unionen snarast få regler beträffande miljöansvar.
Det går inte längre an att allmänheten får stå för de skador, som enskilda individer ofta orsakar med sina brottsliga förehavanden.
Vi måste göra upphovsmännen ansvariga för alla slags skador på vår miljö.
Då kommer exempelvis alla att överväga om de skall transportera olja i ett tankfartyg, som är på väg att brytas sönder.
När jag 1994, för mer än fem år sedan, kom med i parlamentets utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, fick jag ta över uppgiften som föredragande för området med miljöansvar.
Sedan dess väntar jag på ett initiativ från kommissionen, som också ger mig arbete.
Det är en skandal, som snabbt måste få ett slut, och jag hoppas att detta ärende inte skjuts upp än en gång i februari!
