# ID: svediakorp-gov395266
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,381
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar ledamöter!
Ni har just talat om de mänskliga, miljömässiga och sociala konsekvenserna av det oljebälte som än en gång har drabbat de franska kusterna.
Och vi kommer nu - vilket gläder mig personligen - att tala om konsekvenserna av en historisk storm, en verklig orkan som också och samtidigt drabbade Frankrike, men även Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.
Mina damer och herrar!
När man talar om konsekvenserna av olyckor och oväder av det här slaget, handlar det inte endast om skador på miljön och kulturarvet.
Då talar man också om, vilket även jag vill göra, vilka konsekvenser stormarna liksom oljebältet får för alla de kvinnor och män, vilket Loyola de Palacio sade för en stund sedan, alla de familjer som verkligen, det kan jag intyga, har blivit varaktigt chockade, skadade, märkta, missmodiga, och när det gäller de allra svagaste, förtvivlade.
Mitt intryck är att det här i dag uttrycks en europeisk solidaritet och att denna solidaritet tar sig uttryck i ord om moraliskt stöd, men att den framför allt är en mänsklig solidaritet.
Och jag vill uttrycka detsamma å hela kollegiets vägnar, och i synnerhet å de kollegers vägnar som varken glömmer var de kommer ifrån eller sitt medborgarskap; Franz Fischler för Österrike, Michaela Schreyer och Günther Verheugen för Tyskland samt Pascal Lamy och jag själv för Frankrike.
Denna solidaritet åtföljer den som redan har markerats av dessa länders nationella myndigheter och av en fantastisk generositet och frivilliga insatser.
Och eftersom vi talar om Europa, vill jag också hylla spontaniteten och tjänstvilligheten hos frivilliga från offentliga företag som elleverantörer, telebolag, brandkårer och vägförvaltningar, som kom spontant från hela Europa för att hjälpa till att få igång trafiken igen, och på vissa håll elektriciteten och telefonnäten.
En del familjer i vissa franska regioner, mina damer och herrar, har inte kunnat ringa eller inte haft ström förrän för ett par dagar sedan.
På begäran från ordförande Romano Prodi har kommissionen haft ett första samtal om den här frågan i sin helhet, en diskussion under kommissionens första sammanträde för i år.
Och jag vill därför, vilket ordföranden har bett om, delge er resultatet av vårt arbete för att komma fram till vad unionen kan bidra med inom ramen för förordningarna och budgeten när det gäller återuppbyggnaden av det ekonomiska, sociala och kulturella arv som har skadats, efter att ha uttryckt vår mänskliga och moraliska solidaritet.
Mina damer och herrar!
Kommissionen kommer att uppbåda alla instrument som står till vårt förfogande för att hjälpa de berörda medlemsstaterna med återuppbyggnaden och ge stöd till drabbade personer eller företag, för att åtfölja och komplettera det stöd och den hjälp som nationella och regionala myndigheter redan har fattat beslut om.
Ni vet att kommissionen förfogar över flera instrument, flera redskap som kan ge bidrag till sanerings- och återuppbyggnadsinsatserna, och vi räknar med att utnyttja alla dessa instrument med en lika stor viljekraft som Loyola de Palacio uttryckte när hon talade om lärdomarna av Erika-katastrofen.
När det gäller strukturpolitiken, kommer jag personligen att granska hur vi kan utnyttja de beslut som nu fattas om den nya generationen ekonomiska utvecklingsstrategier - som kommer att tillämpas under de sju kommande åren, och hur de redan beviljade totalanslagen - särskilt för landsbygds-, industri- och tätortsregioner som genomgår en omställning och för fiskeområden, dvs. de regioner som omfattas av mål 2 - kan bidra till återuppbyggnaden.
Områdesindelningen för mål 2 har fastställts av kommissionen efter samråd med de olika regeringarna.
För Tyskland fattade kommissionen beslut i december, och just i dag har kommissionen fastställt mål 2-kartan, inte bara för Luxemburg och Sverige, utan också för Frankrike och Österrike.
För Frankrike, där skadorna objektivt sett är störst, finns det totalt 5,4 miljarder euro att tillgå i det nya mål 2 under perioden 2000-2006.
En första analys som har gjorts av kommissionens enheter visar att 70 procent av de personer som har drabbats av ovädret kommer att få stöd från mål 2, utifrån en finansiell fördelning i proportion till den befolkning som är stödberättigad.
De 69 olycksdrabbade franska departementen skulle därmed kunna få omkring 4,1 miljarder euro under de sju kommande åren.
För Tyskland och Österrike är de motsvarande totala beloppen 3 miljarder euro för Tyskland och 600 miljoner euro för Österrike.
Jag vill också erinra om, mina damer och herrar ledamöter, att de olycksdrabbade områden som inte finns med på den nya kartan - och tyvärr finns det också sådana - dvs. de som inte berörs av mål 2, men som enligt den tidigare områdesindelningen var berättigade till mål 2 och mål 5b, också kommer att få tillgång till de anslag som finns tillgängliga för den nya programperioden, dvs. stöd under en övergångstid.
Jag vill således klart och tydligt påpeka att strukturanslagen i hög grad kan bidra till de olycksdrabbade områdenas ekonomiska sanering.
Det handlar givetvis inte om något katastrofstöd - ni vet för övrigt mycket väl att de blygsamma anslag som fanns tillgängliga i EU-budgeten för katastrofstöd avvecklades för två år sedan - det handlar i stället om ett återställande och en sanering på lång sikt, inom ramen för de program som är under förberedelse, och det är ur min synvinkel det viktigaste.
Programplaneringen för åtgärder och val av prioriteringar har, som ni vet, decentraliserats till varje enskild stat, och därför kommer varje regering att behöva fastställa sina prioriteringar och göra sina val utifrån de förutsättningar jag just nämnt.
Det blir troligtvis nya prioriteringar, med hänsyn till stormarnas eller oljebältets konsekvenser.
Det åligger de berörda ländernas regeringar att fördela gemenskapens finansiella stöd mellan de olika regioner som är berättigade till strukturstöd, och därmed att föreslå kommissionen de handlingsplaner som kommer att genomföras på plats.
Men för att ta ett exempel, för att vara mer konkret, vill jag erinra om att alla dessa program kommer att kunna finansiera de olycksdrabbade regionernas återställande av det historiska och kulturella arvet, deras ekonomiska aktivitetsområden, industri- och hantverksområden, det vägunderhåll som krävs för avsättning av råvaror och industriprodukter, infrastrukturen i hamnarna: handels- och fritidshamnarna; de flygplatsinfrastrukturer som är viktiga för affärsresor och turism; produktiva industriella investeringar; stöd till företag; det historiska och kulturella arvet av turistiskt intresse samt utbildning av behörig personal med stöd ur Europeiska socialfonden.
Kommissionen står således till medlemsstaternas förfogande, för att justera och på bästa sätt omstrukturera programplaneringen, och det gäller även, det vill jag understryka, dem som drabbades av andra oväder i början av december, i Danmark, Förenade kungariket och i Sverige.
Jag känner till att parlamentet antog en resolution den 16 december om den frågan.
Eftersom jag var där två gånger vill jag erinra om att detta också gäller Grekland, med anledning av konsekvenserna av jordbävningen i början av september och mål 1 i Sammanhållningsfonden.
Mina damer och herrar!
Min kollega Franz Fischler har samma strategi för landsbygdens utveckling.
Efter reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, som godkändes av parlamentet i fjol, kan åtgärder för landsbygdens utveckling för första gången samfinansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), garantisektionen, i unionens alla landsbygdsområden.
Således kommer Frankrike att få 760 miljoner euro per år, Tyskland 700 miljoner euro och Österrike 423 miljoner euro.
Dessa stöd är tillgängliga för de olycksdrabbade regionerna, men utan den begränsade områdesindelning som jag är tvungen att tillämpa för mål 2.
Bland de åtgärder som kan finansieras av EUGFJ, garantisektionen, vill jag nämna återställandet av den skadade jordbruks- och skogspotentialen, skogsåterväxten, infrastrukturerna på landsbygden, förebyggande och skyddande infrastrukturer, såsom hinder och varningssystem.
I det sammanhanget är skogsindustrins problem troligen det mest specifika, eftersom den blev särskilt drabbad av stormarna.
Vi kommer att ägna den en särskild uppmärksamhet, såväl ur ekonomisk som miljömässig synvinkel.
När det gäller virkeslagren vill jag säga att EUGFJ också kan stå för gemenskapens samfinansiering.
När det för övrigt gäller fisket, är det även möjligt att uppbåda strukturinstrumenten för samfinansieringar.
Frankrike har tillgång till 225 miljoner euro för perioden 2000-2006.
Gemenskapens stöd kan bidra till att ersätta fiskare och fartygsägare för tillfälliga avbrott i deras verksamhet i händelse av oförutsedda händelser, och det under högst två månader per år.
Stöd från det finansiella instrumentet för utveckling av fisket (IFOP) är också tänkbart, möjligt att utnyttja för klassiska investeringsprojekt.
Jag tänker på vattenbruksanläggningar, kollektiva anläggningar, omstrukturering, fysisk planering av vattenbruk, utrustning för fiskehamnar, modernisering av fartyg.
Jag har redan förhört mig om de frågorna tillsammans med Franz Fischler.
Kommissionen vill slutligen betona att de statliga stöd som är avsedda att reparera de skador förorsakade av naturkatastrofer eller andra extrema händelser kan komma att anses förenliga med den gemensamma marknaden, givetvis efter samråd med min kollega Mario Montis enheter, och skulle då godkännas av kommissionen.
Redan nu kan således olika åtgärder sättas in, i fråga om energi kan det till exempel ske inom ramen för programmet för transeuropeiska nät för energi.
När det gäller transport av energi är jag väl medveten om att det finns många tekniska problem, i synnerhet transport av energi via högspänningsledningar.
Men eftersom jag minns den inte alltför avlägsna period då jag var miljöminister i Frankrike, när jag stred för en nedgrävning av ledningar, vill jag erinra om det som vissa av er sade för en stund sedan, nämligen att det är mycket billigare att förebygga än att rätta till i efterhand, på detta område liksom så många andra.
Jag skulle därför önska att medlemsstaterna när det är tekniskt möjligt främjar en nedgrävning av telegrafi-, telefoni- och elledningar, och att vi uppmuntrar dem till det.
Mina damer och herrar ledamöter!
Så långt presentationen av de gemenskapsinstrument som erbjuder ett stort antal mycket konkreta interventionsmöjligheter.
Europeiska unionen gör inte allt, och kommer inte att göra allt.
Men den kan göra mycket, under förutsättning att vi har förmågan att uppbåda dessa instrument, att ni informerar om detta och att medlemsstaterna kan fastställa sina prioriteringar och fatta sina beslut till följd av stormarna.
Det är således mycket viktigt att kammaren, liksom kommissionen, vidarebefordrar denna information och detta konkreta solidariska budskap till alla berörda parter samt berörda och drabbade människor.
Vad mig beträffar åtar jag mig att göra detsamma redan denna vecka, eftersom jag i övermorgon beger mig till två franska departement som blev hårt åtgångna av stormarna: la Charente-Maritime, drabbat av såväl orkanen som oljebältet, och la Creuse.
Jag kommer också att presentera dagens beslut om mål 2.
I morgon, den 19 januari, kommer min kollega Michaela Schreyer att besöka en av de värst drabbade regionerna i Tyskland, Svarta Skogen i Baden-Württemberg.
Jag vill avsluta denna framställning genom att tacka för er förståelse, herr talman, och genom att ta upp ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och som är en av de lärdomar vi bör dra av dessa katastrofer, inte alltid, men ofta naturkatastrofer.
Vi är övertygade om att den här typen av katastrofer förstärker behovet av en bättre samordning inom unionen av de medel som finns i varje stat för gottgörelse, katastrofstöd och civilt skydd.
Kommissionen har redan en samordningsenhet på området för civilt skydd, vilken är placerad under min kollega Margot Wallströms ansvar.
Denna enhet har för övrigt fungerat väl när det har handlat om att hantera oljebältet, att hitta båtar, upprätta strandskydd och ta fram maskiner för att inom gränsen för det möjliga rengöra oljeindränkta fåglar.
Här har man uppbringat medel från elva europeiska länder, något man inte alltid känner till och något som motiverar den hyllning jag ville ge denna spontana solidaritet, som alla europeiska länder har visat.
Emellertid anser jag att vi måste gå längre än så.
Ordförande Prodi, Margot Wallström och jag själv är övertygade om att det krävs att man på ett mycket mer systematiskt sätt utvecklar en europeisk interventionsstyrka som stöds på befintliga nationella bestämmelser och på specialiserade enheter.
Dessa skulle kunna utgöras av brandmän, vaccinations- och civilskyddsenheter, spårhundar vid lavinolyckor och mycket mer och medlemmarna av en sådan styrka skulle vara kvar i sina respektive länder men följa en gemensam utbildning och träning, och de skulle vid behov kunna mobiliseras på Europeiska unionens territorium, till exempel som man såg i samband med stormarna och jordbävningen i Grekland, och även utanför unionen, som i Turkiet, Sydamerika och Centralamerika, till följd av de tragiska händelser vi alla känner till.
Det verkliga frågan är huruvida det är möjligt att upprätta en verklig europeisk civil skyddsstyrka.
Dit har vi ännu långt kvar i dag, även om Europeiska rådet i Helsingfors tog ett steg framåt i den riktningen och Margot Wallströms enheter arbetar på en utvidgad roll för " interventions- och spaningsstyrkan ".
För stunden har kommissionen självklart varken de mänskliga resurser eller ekonomiska medel som krävs för att kunna åta sig ett sådant uppdrag, men tillsammans med Margot Wallström och under Romano Prodis ledning anser vi att detta är en av de lärdomar som bör dras efter den senaste raden av olyckor - naturkatastrofer eller ej - med så tragiska konsekvenser.
Det skulle också vara, i fråga om effektivitet och politisk tydlighet, en symbol för vår föreställning om Europeiska unionen.
Vad mig beträffar har jag för avsikt att inom kollegiet framföra denna idé som en av de lärdomar vi bör dra av de senaste katastroferna.
