# ID: svediakorp-gov395250
# author: Poignant (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Erika sjönk rakt framför mitt hem.
Hon ligger fortfarande där med 20 000 ton i sidorna, och man vet ännu inte vart dessa ton kommer att ta vägen.
Hon hade kunnat sjunka någon annanstans.
Men av en slump sjönk hon just där, och det Bretagne som jag kommer ifrån skall inte behöva ursäkta sig för att det är en halvö, för Bretagne får ofta uthärda skeppsbrott.
Jag tänker framför allt på de 26 indiska sjömän som man inte talar om och som inte räddades.
Människor hade kunnat dödats i den här katastrofen, och säkerhet till havs handlar främst om människoliv.
I dag är dessa sjömän ett avlägset minne.
Det är ett mirakel om de har räddats.
Så kommer man att börja om på nytt precis som för 20 år sedan med Amoco, ett hugg på nordkusten, ett hugg på sydkusten, ett hugg på västkusten.
Och det skulle kunna fortsätta på det viset.
Fru kommissionär!
Eftersom det är mycket ont om tid skulle jag bara vilja räkna upp de sju punkter som vi anser att det är ytterst viktigt att arbeta på, och ni har säkerligen nämnt några av dem: dubbla fartygsskrov så snart som möjligt på våra farvatten och en så strikt statlig kontroll som möjligt i hamnarna.
Det krävs framför allt att klassificeringssällskapen är förpliktade att offentliggöra sina rapporter, eftersom de inte är kända.
Vidare att de femton medlemsstaterna harmoniserar påföljderna - de får inte skilja sig åt, utan måste vara desamma överallt.
Man måste skärpa bestämmelserna om bekvämlighetsflagg, inte för att de nödvändigtvis är sämre båtar, utan för att det finns många dåliga båtar som seglar under bekvämlighetsflagg; förbättra informationen om samtliga fartyg i världen, vilket visserligen redan är planerat, och att ringa in och skärpa ansvaret.
I det avseendet skulle jag vilja veta vem som äger Erika, för begreppet juridisk person i vår rätt är en sak, men det finns alltid fysiska personer bakom - var är de, Erikas ägare?
Kanske i vackra villor vid vackra stränder för att sola sig.
Vi skulle gärna se deras namn och deras ansikten.
Och slutligen en förbättring av utbildningen för fartygsbesättningar.
I vårt samhälle finns det ingenting som en nollrisk, men vi kan åtminstone vara så försiktiga som möjligt.
