# ID: svediakorp-gov395245
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Skulle jag kunna få börja med att rikta ett stort tack till kommissionär Palacio för det klara, adekvata och även mycket rakryggade svaret.
Tusen tack för detta.
Det innebär också att jag i varje fall har stor respekt för det briefing-PM som hon skickade den 10 januari, men också för de åtgärdspunkter som hon tillkännagav i dag.
Katastrofen med Erika visar att när övergripande trafik- och transportbestämmelser saknas på internationell och europeisk nivå så är det naturen och miljön som drar det kortaste strået.
Den skada som har uppstått, även på det ekologiska området, går inte att uttrycka i pengar.
Det är anledningen till denna gemensamma debatt med kollegerna från transport och miljö.
Under julferien när de nederländska medierna uppmärksammade katastrofen med Erika gick jag ut på Internet för att se vilka åtgärder det nu egentligen var som skulle vidtas, i synnerhet efter det att premiärminister Jospin hade sagt att Europa måste göra mer.
Vad jag förstod av detta var att det egentligen finns tillräcklig lagstiftning, men att problemet är att det inte sker några kontroller.
Jag skulle här vilja uppmärksamma ett par punkter, som även kommissionären nämnt i förbigående.
Först och främst port-state control, de 25 procent av alla fartyg som måste kontrolleras.
Jag tror att dessa 25 procent inte bara måste upprätthållas, utan att man därefter också måste sörja för att det görs fler kontroller; dessa 25 procent måste således höjas.
När ett skepp inte längre får segla måste inte bara sakförhållandena kontrolleras, utan det måste också inrättas ett rättsligt system där man säger: det är klokast att ni inte går ut till havs mer eller det får ni inte göra längre.
Men något sådant finns inte.
Herr talman!
På den punkten skulle jag gärna se att det hände något.
Slutligen något om de tekniska krav som ställs på fartyg; mina kolleger talade nyss om att det i Förenta staterna sedan 1999 i varje fall måste finnas dubbla kölar.
Jag anser att vi måste gå längre på den punkten, och jag anser också att Marpol-fördraget, som träder i kraft 2001, måste ses över ordentligt.
Herr talman!
Sedan måste man också kritiskt se över anslutningsförhandlingarna med Malta, och jag vill framföra mitt tack och min beundran till de många icke-statliga organisationer som i varje fall har tagit upp händerna ur byxfickorna för att rädda djur.
