# ID: svediakorp-gov395240
# author: Isler Béguin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 575
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
Jag har tagit med en liten present till er: det är en oljekoka som en invånare på ön Noirmoutier har skickat till mig, och hon skriver följande: " varje gång det är flod täcks stranden av tung olja som läckt från Erika.
Varje gång det är flod tar frivilliga, militärer och brandmän fram enorma kokor av denna svarta klibbiga och tjocka tjära.
När blir det rent igen, när blir det ett slut på denna ödesdigra olycka? "
Ja Erikas haveri, liksom den ryska båtens haveri i Turkiet för övrigt, kan inte accepteras eller tolereras med tanke på att den tekniska utvecklingen står på sin höjdpunkt.
Det är dessutom oacceptabelt om man betänker att olyckan inträffade 20 år efter Amoko Cadiz-katastrofen, när man redan har sagt och flera gånger upprepat: " aldrig mer! "
Det är självklart politikernas, och därmed vårt ansvar att garantera säkerheten vid transporter till havs.
Vi måste verkligen försäkra medborgarna att en liknande olycka aldrig mer kommer att inträffa.
Men vi blir något frustrerade när vi lyssnar till er, fru kommissionär, för de som redan har ägnat sig åt den här typen av frågor vet att kommissionen och parlamentet förberedde, jag tror det var 1992, en mycket intressant text, som redan då innehöll alla de förslag som finns i dagens resolution från utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
Det måste upprepas och upprepas igen: Erika var en katastrof för mycket.
Därför är det brådskande att Europeiska unionen inleder en genomgripande revidering av direktiven om transporter till havs, för att göra dem mer tvingande samt upprättar en klar och detaljerad ansvarsordning för lastens ägare.
Man bör t.ex. känna till att såväl Shell som British Petroleum vägrade att använda Erika för sina oljetransporter.
Varför medger man inte under dessa omständigheter att befraktaren, Total, har ett ansvar?
I era förslag bör ni även kräva dubbla fartygsskrov och att förbudet mot tankrengöring till havs verkligen respekteras.
Man måste inrätta en europeisk inspektörskår, så att de verkligen och effektivt kan kontrollera båtarnas skick.
Det är för övrigt lika brådskande att Europeiska unionen åtar sig att reformera Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).
För vad tjänar det till att utarbeta bindande direktiv, om sedan flertalet båtar gör vad de vill när de väl är ute till havs?
Till sist, mina damer och herrar, vill jag skänka en öm tanke till alla frivilliga, natur- och fågelvänner, som spontant och generöst har anmält sig för att rädda oljeindränkta fåglar, genom att organisera en räddning med de medel som står till förfogande.
Jag kan intyga att det är ett anmärkningsvärt arbete.
Ni känner utan tvivel till att omkring 200 000 fåglar kommer att gå under i detta oljebälte, som är en oerhörd miljökatastrof och som praktiskt taget saknar tidigare motsvarighet.
Ni vet också hur svårt det är i dag att bevara djurarter och hur svårt det är att bevara naturområden.
På den punkten, fru kommissionär, sade ni ingenting, dvs. hur kommissionen avser att bidra till återställandet av naturen och livsmiljöerna.
Än en gång kommer ingen ansvarig att utpekas klart och tydligt.
I väntan på det är det alltid naturen som tar stryk.
