# ID: svediakorp-gov395236
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,095
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att tacka för att parlamentet gett mig möjlighet att tala om den katastrof som inträffat på den franska kusten till följd av förlisningen av oljetankfartyget Erika den 12 december 1999, något som har lett till att mer än 400 kilometer av kusten har förorenats av den olja som rann ut, att tusentals fåglar har dött, och enormt negativa effekter för miljön och bevarandet av våra hav och hälsosamma kuster som uppfyller de minimikrav som bör kunna ställas i ett välutvecklat samhälle.
Förlisningen av Erika utgör på sätt och vis en antites om det vi alla kämpar för: en hållbar utveckling, en utveckling med respekt för miljön.
Det är ett tydligt exempel på ett brott mot detta sätt att betrakta utveckling och framsteg, ett tydligt exempel på hur det inte får gå till.
Jag skulle kunna lägga ut texten om konkreta fakta som gjorde denna händelse möjlig.
Det kommer jag inte att göra.
Dessa fakta känner vi alla till, och det enda jag vill påpeka är att kommissionen känner samma indignation, inte bara som de som bor vid floden, som är de som i första hand har drabbats av katastrofen på den franska kusten, utan även som alla européer - och inte bara européer - inför en händelse som denna.
Kommissionen visade omedelbart prov på sin solidaritet och har med alla tillgängliga medel försökt stödja bekämpandet av de tragiska följderna av olyckan.
Enligt min uppfattning räcker det inte med att bekämpa följderna, utan det handlar om att komma med lösningar och förslag som gör att man på bästa sätt kan förhindra att dylika händelser upprepas.
Det kan ur miljösynpunkt sägas att vår miljöansvariga kommissionär Wallström omedelbart efter förlisningen bildade en miljökrisgrupp i samarbete med och på begäran av de franska myndigheterna.
Denna grupp startade arbetsgruppen " Havsföroreningar " och ställde de bästa europeiska experterna till de franska myndigheternas förfogande i kampen mot föroreningarna.
Kommissionen medverkade även till att utveckla instrument för bekämpning av föroreningarna på platsen för katastrofen, genom att samordna insatserna från elva av unionens medlemsstater som till platsen skickade mer än 26 kilometer länkar som flyter på vattnet och hindrar oljan från att sprida sig.
Vi anser att denna samordning och resultatet av denna är tecken på framsteg och framgång så tillvida att det verkligen existerar en äkta europeisk solidaritet.
Denna situation är delvis frukten av det arbete som kommissionen bedriver sedan många år tillbaka.
Det arbetet har i synnerhet tagit sig uttryck i upprättandet av ett gemensamt system för insamling av information om alla de stridsmetoder som gemenskapen förfogar över vid den här typen av föroreningar, i tillsättandet av en arbetsgrupp och i den gemensamma finansieringen av projektet för utbildning i och förbättrande av stridstekniken mot föroreningar inom Europeiska unionen.
Förutom lösningar i en nödsituation, är det viktigt att man i längden tillvaratar vår kapacitet att hantera andra liknande katastrofer.
Därför gläds kommissionen över det positiva mottagande som förslaget till beslut om införandet av rättsliga ramar för ett ökat samarbete i bekämpandet av föroreningar till följd av olyckan fick av Europaparlamentet i första behandlingen.
Kommissionen hoppas att de senaste händelserna påskyndar ett slutligt godkännande av denna text i parlamentet och i rådet, och att de nuvarande hindren därmed kommer att undanröjas.
Om vi skall övergå till att tala om transportfrågan, vill jag påstå att förlisningen av Erika på nytt aktualiserar problemet med att förhindra olyckor till havs och rent konkret med säkerheten vid transport, i det här fallet till havs, av förorenat gods.
I den här frågan är det i första hand viktigt att poängtera att Europeiska unionen inte har förhållit sig passiv sedan den omtalade förlisningen av Amoko Cadiz år 1978, även den utanför den franska kusten.
Kanske bör vi ifrågasätta om man inte borde göra mer, det vill säga om inte vi borde göra mer.
Under de senaste sex åren har ett femtontal förordningar och gemenskapsdirektiv antagits.
Denna lagstiftning är fortfarande ny.
Staterna förfogar i dag över ett rättsligt underlag som gör att de kan ta strid mot bekvämlighetsflagg och mot alla som inte iakttar sina skyldigheter på säkerhetsområdet.
Nu är det upp till medlemsstaterna att visa att det finns en politisk vilja att förse sjöfartsmyndigheterna i respektive stat med de resurser som krävs för att fullföra uppgifter som inspektioner och tillämpning av gemenskapsbestämmelserna, samt en vilja att tillämpa och på lämpligt sätt kräva efterlevnaden av de gemenskapsbestämmelser som redan har antagits.
Kommissionen bör givetvis se till att det sker en enhetlig tillämpning av dessa bestämmelser i samtliga medlemsstater.
Vad beträffar Erikas förlisning har kommissionen redan fått ta del av resultaten från den preliminära undersökning som gjordes av de franska myndigheter om orsakerna bakom olyckan.
Av rapporten framgår hur slarviga - för att använda en eufemism - inspektionerna har varit i det här fallet.
Jag vill påpeka att kommissionen sedan den 21 december 1999 har vänt sig till de italienska myndigheter som är ansvariga för inspektionerna i hamnarna, samt till klassificeringssällskapet RINA, som ansvarar för de senaste klassificeringarna av Erika, för att få en förklaring på hur inspektionerna av Erika gick till.
Faktum är att kommissionen bör ta reda på om de relevanta gemenskapsdirektiven tillämpades på rätt sätt i det här fallet, såväl av de italienska myndigheterna som hamnstat som av sällskapet RINA som klassificeringssällskap.
En sådan undersökning, herr talman, är av största betydelse för att direktiven i framtiden skall kunna förbättras så att vi därigenom också kan förbättra våra insatser.
Hur som helst vill jag meddela parlamentet att en särskild delegation från kommissionen kommer att ge sig av för att granska sällskapet RINA den 28: e nästa månad och att vi därefter, beroende på vad delegationen kommer fram till, skall vidta lämpliga åtgärder.
När jag säger att vi " skall vidta lämpliga åtgärder " inbegriper jag möjligheten att stryka sällskapet RINA från kommissionens egen lista över kompetenta sällskap.
Dessutom har kommissionen, mina damer och herrar, framfört en liknande begäran till sjöfartsmyndigheten på Malta -Erikas bekvämlighetsflagg - där de hittills, det får jag lov att medge, har varit ytterst samarbetsvilliga.
Utan att på förhand vilja bedöma resultaten av alla undersökningar- hur förlisningen gick till, vilka de yttersta orsakerna var och hur man gick tillväga vid de inspektioner som utfördes, såväl av sällskapet RINA som av de italienska hamnmyndigheterna - så tyder allt på att olyckan med Erika har avslöjat både det ena och det andra som är värt att begrunda och som - enligt min uppfattning - tvingar oss till ett skyndsamt agerande.
Mina damer och herrar, kommissionen höll på att förbereda ett meddelande om säkerheten till sjöss, om säkerheten i hamnarna.
Men det som hänt har tvingat oss att påskynda framläggandet av detta meddelande och i första hand koncentrera oss på transport av farligt och förorenat gods, och då i synnerhet olja, gas och kemikalier.
Detta dokument kommer att åtföljas av en rad lagstiftningsförslag i syfte att stärka sjösäkerheten i gemenskapens farvatten.
Kommissionen räknar med att kunna anta detta innan juni i år, och det innebär att debatterna om de föreslagna åtgärderna, både här i parlamentet och i rådet, kan inledas under andra halvan av år 2000, under det franska ordförandeskapet.
Vad beträffar innehållet i meddelandet har vi för avsikt att koncentrera oss på följande frågor:
I första hand, stärkta kontroller av riskfartyg, oavsett vilket flagg de bär - men det finns statistik som talar för sig själv: av inspektionerna i hamn är felkvoten för fartyg med flagg från en av Europeiska unionens femton medlemsstater cirka 5,9 av 100 utförda inspektioner.
Det internationella genomsnittet ligger på omkring 15,6 för inspektioner som har utförts i europeiska hamnar.
I fallet med fartyg med flagg från Malta - som i Erikas fall - ligger felkvoten på 19,7 och för andra flagg är siffran ännu högre än så.
För att kunna stärka kontrollerna måste vi ändra de gällande direktiven angående klassificeringssällskap, inspektioner av fartygen i hamn och kontrollfrekvensen i förhållande till fartygets ålder och flagg.
När det gäller bilar, måste man som vi alla vet låta besiktiga bilen varje år när de fyra första åren har gått.
Tyvärr är situationen inte den samma för båtar.
Vi förespråkar därför ett liknande förfaringssätt - som å andra sidan har införlivats i de senaste internationella avtalen som ingåtts under IMO: s mantel (Internationella sjöfartsorganisationen) genom avtalen SOLAS (International Convention for the Safety of Life at Sea) och MARPOL (en internationell konvention om förhindrande av havsföroreningar från fartyg) - och se till att detta förfaringssätt blir obligatoriskt.
För det andra bör man främja användningen av miljövänliga oljetankfartyg i de europeiska hamnarna.
Det betyder att de oljetankfartyg som anlöper våra hamnar bör byggas om till oljetankfartyg med dubbelskrov, i stället för att som nu ha ett enkelskrov som innebär att risken för föroreningar är större vid en eventuell olycka.
Den senare typen borde bli föremål för åtgärder för att påskynda ett successivt övergivande av denna, så som sker i Förenta staterna, så att vi undviker den risk vi för närvarande löper: att trafiken med oljetankfartyg som inte kan anlöpa nordamerikanska hamnar omdirigeras till de europeiska hamnarna.
För det tredje, mina damer och herrar, kommer vi i meddelandet att ta upp den komplicerade och känsliga frågan om ansvar och skadeersättning vid en föroreningskatastrof.
Kommissionens avsikt är att ta sig ur denna juridiska härva och lägga fram förslag om att kräva de inblandade parterna på ett större ansvar och dessutom tillsätta nya ansvariga i den kedja där nästan hela ansvaret för närvarande faller på rederiet och fartygsägarna.
Vi har med andra ord för avsikt att införa ett system som gör det möjligt att definiera ägarens eller speditörens ansvar och utkräva detta - om det finns rederier med bekvämlighetsflagg beror det på att det finns fartygsoperatörer som inte fäster något avseende vid kvaliteten på de fartyg de chartrar - samt att öka det antal försäkringar som tecknas av rederierna i förhållande till det totala antalet försäkringar per fartyg.
Kommissionen kommer slutligen att framhärda i sina försök att öka insynen beträffande kvaliteten på de fartyg som trafikerar de europeiska farvattnen.
I det sammanhanget har kommissionen för avsikt att påskynda införandet av systemet Equasix, som bör vara färdigt att tas i bruk i maj i år; det rör sig helt enkelt om ett system för konkret information i realtid om tillståndet för den internationella flottan med alla dessa båtar.
Programmet håller på att utvecklas i samförstånd med de franska myndigheterna, och innebär att man kan få fram högst konkret fullständig information i realtid om de olika båtarnas tillstånd, för att inte tala om utbildningen av besättningen, som också är en viktig faktor.
Mina damer och herrar, sammanfattningsvis kan jag säga att det inte bara handlar om att diskutera katastrofen med Erika och det som hittills har gjorts, utan även om att dra lärdom så att vi kan undvika en upprepning av katastrofer av det här slaget.
Vi måste garantera en effektiv tillämpning av bestämmelserna för säkerheten till sjöss.
Internationella sjöfartsorganisationen har - som vi alla vet - inte möjlighet att utföra inspektioner eller göra de normer tvingande som antagits av vissa stater där man ofta glömmer sina åtaganden eller inte låtsas om - milt uttryckt - innebörden av de konventioner man har undertecknat.
Dessutom bör vi fortsätta vår strävan efter en ökad konkurrenskraft inom den europeiska rederisektorn, som är en sektor med hög kapacitet och god säkerhet, genom att behålla samma krav som nu, men vi bör också ha förmåga, vad bekvämlighetsflaggen beträffar, att bekämpa det missbruk som uppstår under sådana flagg.
Till slut, mina damer och herrar, gäller det att kämpa mot ett bristande ansvarstagande hos vissa rederier, vissa fartygsoperatörer, vissa stater, vissa sällskap, vissa aktörer på sjötransportens områden som genom sitt bristande ansvarstagande riskerar vår naturliga omgivning och därmed kan förorsaka katastrofer av det slag som olyckligtvis har drabbat den franska kusten på senare tid.
