# ID: svediakorp-gov395226
# author: Thomas-Mauro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 683
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Berendbetänkandet erbjuder oss en intressant analys av den ekonomiska situationen och utvecklingen i Europeiska unionens regioner.
Men den franska delegationen i Gruppen Unionen för nationernas Europa tar avstånd från vissa av de påståenden som finns i betänkandet.
Punkt 26 " påpekar att det särskilt behövs en konsolidering av budgeten såsom förutsättning för att den ekonomiska och monetära unionen och utvidgningen av unionen skall kunna genomföras med framgång ".
När medlemsstaterna är förpliktade att genomgå en strikt finansiell bantningskur för att uppfylla konvergenskriterierna - det var för övrigt berättigat att de själva ansträngde sig för det - ger federalisterna prov på en mycket förvånande ekonomisk glupskhet.
För att visa att man erkänner EMU: s och sammanhållningspolitikens misslyckande, säger man att bristen på uppnådda resultat beror på en brist på pengar.
Alla tävlar vältaligt om att kräva mer medel, men det finns ingen som funderar på om de utbetalade pengarna är effektiva.
Vad skall man säga om ett budgetförfarande som går ut på att fastställa utgiftsmål i stället för utgiftstak, att - kosta vad det kosta vill - söka efter projekt för att med alla krafter spendera de anslagna medlen, i stället för att bevilja medel till befintliga projekt?
Utgiften blir ett mål i sig och ett bevis på att ett program har lyckats.
Den statistik som Europeiska kommissionen offentliggör i sin sjätte översikt visar trots allt, vilket Berend underströk, den förda politikens begränsningar.
Europeiska unionens rikaste regioner har ökat i betydelse mellan 1986 och 1996, vilket vittnar om att rikedomar, arbetstillfällen och aktiviteter har koncentrerats till vissa områden: Hamburg, Bryssel, Anvers, Luxemburg, Ile-de-France, Darmstadt, Oberbayern, Bremen, Wien, Karlsruhe och Emilia-Romagna.
I motsats till vad föredraganden hävdar, kommer Ekonomiska och monetära unionen att bidra till flykten från de mest avlägsna, mest lantliga och minst befolkade regionerna, till förmån för unionens centrala linje (Benelux, nordvästra Tyskland, Norditalien, Île-de-France ...).
De fattigaste regionerna kommer steg för steg i kapp utvecklingsmässigt.
Genomsnittet för de tio fattigaste regionerna uppnådde 41 procent av gemenskapens BNP år 1986.
År 1996 låg det på 50 procent.
Framstegen är särskilt tydliga i Portugal och Irland.
Om de rikare blir allt rikare och de mycket fattiga blir mindre fattiga, verkar det som om genomsnittsregionerna, de som lyder under mål 2, i realiteten har fått en lägre BNP, i vissa fall en icke försumbar minskning, samt försämrade sysselsättningsförhållanden.
Det är särskilt tydligt i Frankrike: i regionen Champagne-Ardennes, som jag har den äran att företräda, har BNP minskat från 105 till 94 procent av EU-genomsnittet, i Pays-de-Loire har den sjunkit från 95 till 91 procent, i Auvergne från 89 till 83 procent.
Detta är en generell tendens, som varken besparar Rhône-Alpes eller Alsace.
Den bekräftas i Sverige och Finland, länder där arbetslösheten under de senaste åren har ökat i oroande proportioner, liksom i flera av Förenade kungarikets regioner.
Därför kan det tyckas märkligt att mål 2 - vilket anslås till industri- och landsbygdsregioner som genomgår en ekonomisk omstrukturering - offrades i reformen av strukturfonderna till förmån för mål 1 och 3: för perioden 1999-2006 ligger dess totalanslag på 22,5 miljarder ecu, en siffra som i princip är densamma som för perioden 1994-1999.
De landsbygdsregioner som är berättigade till mål 5b kan räknas till de främsta offren för denna situation: i Frankrike kommer 27 procent av den befolkning som är berättigade till strukturfonder att förlora sin rätt vid övergångsperiodens slut.
Denna siffra är mycket högre i vissa regioner, såsom Pays de la Loire, Alsace och Basse-Normandie, högerns väljarbastioner som fallit offer för den pluralistiska vänsterregeringens politiskt förslagna klientilism.
Med stöd av sådana beslut är det tveksamt om regionalpolitiken kan bidra till en harmonisk fysisk planering i Europeiska unionens medlemsstater.
Betänkande (A5-0069 / 1999) av von Wogau
