# ID: svediakorp-gov395217
# author: Caudron (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 868
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Det är med stor tillfredsställelse jag välkomnar detta betänkande om en bättre harmonisering inom utbildningen av säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods.
Under de senaste åren har de nationella och internationella transporterna av farligt gods ökat avsevärt, vilket har ökat olycksriskerna.
Vissa av olyckorna har berott på en otillräcklig kunskap om de risker som hänger samman med den här typen av transporter.
Det har således visat sig nödvändigt att anta åtgärder - inom ramen för genomförandet av den inre marknaden - för att ombesörja ett bättre förebyggande av risker.
Genom direktiv 96 / 35 / EG uppfylldes det kravet.
Följaktligen har de företag som transporterar farligt gods och de företag som genomför lastning och lossning i samband med sådana transporter med rätta sett sig tvingade att respektera regler om riskförebyggande, vare sig det gäller transporter på väg, järnväg eller inre vattenvägar.
För att göra det lättare att förverkliga detta mål, föreskrev direktiv 96 / 35 / EG att de säkerhetsrådgivare som utses för transporter av farligt gods skall ha en lämplig yrkesutbildning.
Målet med denna yrkesutbildning för rådgivare skulle vara en kunskap om de viktigaste lagar, förordningar och bestämmelser som gäller för dessa transporter.
Detta utgjorde ett framsteg för några år sedan, men så småningom uppstod problem eftersom det saknas specifika bestämmelser om harmoniseringen av examineringsvillkoren.
Det föreföll därför nödvändigt att komma tillrätta med den svagheten, för att nå en högre och enhetlig utbildningsnivå för säkerhetsrådgivare, men också för att undvika skillnader mellan utbildningskostnader och följaktligen en inverkan på konkurrensen mellan medlemsstaternas företag.
Kommissionens förslag syftar till att garantera en enhetlig utbildning av säkerhetsrådgivarna.
Förslaget avgränsar minimiinnehållet i en examen och fastställer den behöriga myndighetens uppgifter, såväl som vilka krav som skall uppfyllas av examineringsorganen.
Parlamentet har ställt sig positivt till denna text.
Men det har ändå lagt fram flera ändringsförslag, varav de flesta har införlivats i rådets gemensamma ståndpunkt, t.ex. att det skall vara nödvändigt att genomföra en fallstudie och ge utlåtande om tillstånd till vissa dokument inom ramen för en " specificering av de examineringsformer som examineringsorganet föreslår ".
Jag ger för övrigt mitt stöd till att tidsfristen för genomförandet av dessa bestämmelser skjuts upp till tre månader efter det att direktivet har trätt i kraft, med hänsyn till vad som är realistiskt.
Jag vill avsluta genom att insistera på det faktum att rådgivarnas yrkeskvalifikationer kommer att bidra till en förbättrad servicekvalitet till användarnas fördel, och det kommer att minimera de olycksrisker som en försämrad miljö kan medföra liksom de allvarliga skador vilka kan skada den fysiska integriteten hos alla de personer som kan komma i kontakt med farligt gods.
Betänkande (A5-0104 / 1999) av Koch
I oktober förra året uttalade jag mig om Hatzidakisbetänkandet om transport av farligt gods på järnväg.
Mina synpunkter i dag står inte långt ifrån dem jag hade då.
De kan sammanfattas på följande sätt: jag beklagar att vi ständigt skjuter upp antagandet av harmoniserade normer på ett så avgörande område som transport av farligt gods.
Det skadar människors säkerhet och miljön.
Jag vill erinra om att ett direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på väg trädde i kraft den 1 januari 1997.
Det innehåller ett antal övergångsbestämmelser som var giltiga fram till den 1 januari 1999.
Från och med det datumet borde vi ha uttalat oss om ett förslag från Europeiska kommissionen, med syftet att få dessa undantag att upphöra.
Enligt det nuvarande förfarandet är det Europeiska standardiseringskommittén (CEN) som föreslår normer på det här området.
Dessa upptas sedan i Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg, som undertecknades i Genève 1957 (mer känt under förkortningen ADR) och tillämpas i hela Europa, och vars bestämmelser utgör grunden för den lagstiftning som är tillämplig i Europeiska unionen.
Men CEN har inte kunnat utföra sitt arbete inom den anvisade tiden.
Syftet med det förslag från kommissionen som vi diskuterar i dag är därför att ändra på direktivet för att lösa problemen på kort sikt, och inte att sätta punkt för övergångssystemet, vilket borde ha varit fallet!
Precis samma sak hände när det gällde transport av farligt gods på järnväg, fast med en skillnad: en tidsfrist fastställdes.
I dag har vi inte den blekaste aning om när CEN kommer att kunna ge oss konkreta förslag.
Fram till dess är det egentligen onödigt för medlemsstaterna att ändra sina nationella bestämmelser.
I betänkandet accepteras också att man inför en viss flexibilitet, och man tillerkänner staterna möjligheten att anta eller tillämpa olika normer.
Medlemsstaterna skulle således kunna fortsätta att tillämpa sina egna normer för vissa transportabla tryckbärande anordningar, eftersom de europeiska normerna inte är tillräckliga i det fallet.
Staterna kan också anta olika bestämmelser för transporter av lokal art och enstaka transporter.
Med denna röstförklaring vill jag i dag uttrycka mitt djupa missnöje och min stora oro.
Betänkande (A5-0108 / 1999) av Schroedter
