# ID: svediakorp-gov395206
# author: Marinho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Parlamentet har sedan flera år krävt en specifik och enhetlig straffrätt till skydd för unionens ekonomiska intressen.
Sanningen är att frustrationen ökar när vi konstaterar svagheterna i konventionen (och protokollen i anslutning till detta skydd), som fem år efter att den undertecknats ännu inte har ratificerats eller trätt i kraft.
Mer voluntaristiska försök, som det nuvarande OLAF, övervinner inte den legitima oron över garantisystemet för de individuella rättigheterna.
Förslagen i Theatos betänkande för att uppmuntra kommissionen att lägga fram en rättsakt om straffrättsliga bestämmelser till skydd för unionens ekonomiska intressen med typfall för brott, framför allt oredlighet avseende bidrag från och avgift till gemenskapens budget, är enligt vår mening ett försök att införa en ny och allt nödvändigare enhetlig straffrätt i gemenskapen.
Samtidigt är de en vädjan om inrättande av ett " oberoende europeiskt organ ", som samordnar och kontrollerar att OLAF: s utredningsverksamhet följer gällande bestämmelser, utan att det påverkar medlemsstaternas rättskipning och under EG-domstolens övervakning.
Slutligen, i Tammerforsbeslutens fotspår tas i betänkandet återigen ett europeisk åklagarämbete upp, vilket kommissionär António Vitorino i ett lämpligt ögonblick beslutade sätta ljuset på genom att begära att regeringskonferensen skulle ta upp skapandet av denna nya tjänst i sin dagordning, det ämbete som alla i dag anser är nödvändigt.
Eftersom behovet av rättslig och effektiv disciplin i institutionerna vidhålls, genom att tillsluta unionens ekonomiska system med en europeisk materiell och processuell rätt anpassad till förtroendet för gemenskapens ekonomiska liv, stöder vi detta betänkande.
Emellertid finns det några mycket enkla frågetecken.
Finns det tillräckligt med rättslig grund för att motivera skapandet av en ny specifik straffrätt för gemenskapen som, även om man kan kalla den subsidiär, i praktiken och i vissa områden alltid kommer att strida mot medlemsstaternas traditionella och partiella straffrätt?
Skulle det inte vara mer politiskt korrekt, när det råder tvivel, att föra upp reformen av rättssystemet på regeringskonferensens dagordning, och alltså ta upp dessa förslag i den mer allmänna reformen av unionens rättssystem, och ta upp dem i den bild man vill ge den europeiska åklagaren?
Är inte dessa frågor av största intresse för en revidering av fördragen som kan bidra till att befästa området med frihet, säkerhet och rättvisa i unionen?
