# ID: svediakorp-gov395204
# author: Costa, Raffaele (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 255
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att det är något som måste sägas tydligt i denna fråga i denna församling, i plenarsammanträde och i utskotten, eftersom det är uppenbart att debatten inte får bortse från den kulturella bakgrunden, den juridiska kulturen och de miljöer i vilka de institutionella frågorna skall tas upp.
Vi står inför mycket allvarliga händelser som i det förflutna verkade vara en tradition.
I dag har något förändrats, åtminstone när det gäller mekanismerna, framför allt när det gäller kontrollen, men vi är ändå inte nöjda, framför allt inte om man i berörda fora pratar om en europeisk åklagare, brott, bedrägerier, förskingring och avslöjanden av hemligheter på europeisk nivå.
Jag anser naturligtvis att vi måste skydda gemenskapens intressen och dess rykte, förutom relationerna med bidragsgivarna, som utgör en omistlig och avgörande del av gemenskapens liv.
Av den anledningen är det riktigt att undersöka frågan om ett skydd av intressen av mer allmän och universell natur, och att på ett bättre sätt förena sig med rättssystemen inom de enskilda staterna.
I det sammanhanget uppstår en känsligare fråga: hur förhåller sig en europeisk åklagare till de enskilda medlemsstaterna och det rättssystem som är uppbyggt inom ramen för dem?
Detta är en fråga som fortfarande måste tas upp såväl ur kulturell som praktisk synpunkt.
I dag riskerar vi att lägga en ny institution ovanpå de många skilda institutioner som redan existerar i de enskilda länderna.
