# ID: svediakorp-gov395201
# author: Wiebenga (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 321
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi vill allesammans gärna göra något för den europeiska bedrägeribekämpningen.
Men frågan är nu: gör Europeiska unionen också något för denna?
Svaret är att vi vet alldeles för litet om detta.
Toppmötet i Tammerfors handlade om brottsbekämpning.
Alla var så kallat nöjda med detta, men i själva verket gjordes det inte några större framsteg.
Det finns fortfarande ingen gällande europeisk antibedrägerilagstiftning, eftersom medlemsstaterna, vilket redan har sagts, inte har ratificerat de framlagda fördragstexterna.
På det området måste det således hända mycket.
Och vad är det då som måste hända?
Det är två saker, och i Theatos betänkande framkommer detta på ett klart och tydligt sätt.
För det första, i alla Europeiska unionens medlemsstater måste samma straffbestämmelser gälla i fråga om europeiskt bedrägeri.
Likriktning på detta begränsade område.
För det andra måste verkligen en europeisk åklagarmyndighet inrättas, och den skall ha två uppgifter: för det första att stödja de nationella allmänna åklagarna, att hjälpa till med åtal i fråga om europeiska bedrägerimål, och för det andra att övervaka Europol och OLAF i rättsligt avseende, för detta är två utredande myndigheter som för närvarande kan operera okontrollerat i rättsligt avseende.
Den europeiska åklagarmyndigheten är inte någonting att vara rädd för; det jag hör här runt omkring mig är bara skräckscenarior.
Det är helt enkelt något mycket positivt, precis som Europol.
Europol, polissamarbetet, står inte över de nationella polismyndigheterna, utan finns med tanke på informationsutbytet mellan polismyndigheterna.
Det är precis på det sättet som en liten begränsad europeisk åklagarmyndighet måste börja arbeta.
Det gäller inte bara under uppspårningsfasen, utan också under åtalsfasen.
Parlamentet är för detta.
Den oberoende expertkommittén är för detta.
Jag uppmanar ministerrådet och Europeiska kommissionen att också erkänna denna åtgärd.
