# ID: svediakorp-gov395199
# author: Stauner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 302
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det är absolut nödvändigt med ett verksamt straffrättsligt skydd för Europeiska unionens intressen, i dag mer än någonsin.
Bedrägeri- och korruptionsskandalerna i det förflutna har på lång sikt skakat förtroendet hos Europas medborgare.
Trovärdigheten i de ansträngningar vi gör här i parlamentet för att de ekonomiska medlen skall satsas korrekt står och faller med våra ansträngningar för att behandla dem och förhindra dem i framtiden.
Hit hör inte bara administrativa, utan också strukturella förändringar, dvs. vi måste skapa de instrument med vilka man över huvud taget kan garantera ett straffrättsligt skydd.
Regeringskonferensen 2000 är lämplig som diskussionsforum för detta.
Nu kan man naturligtvis inta den ståndpunkten att straff- och straffprocessrätten hör till medlemsstaternas rättssystem och inte kan röras när man har en subsidiaritetsprincip.
Själv hör jag utan tvivel till dem som förfäktar denna princip och till motståndarna av all vidare utvidgning av de europeiska ansvarsområdena.
Just i samband med kraven på regeringskonferensens arbete bör tyngdpunkten ligga på att fordra en klar ansvarsavgränsning.
Men detta innebär inte någon motsägelse, ty när man kräver ett straff- och straffprocessrättsligt instrument, så som anförs i betänkandets rekommendation I och II, handlar det egentligen om att iaktta EU: s ursprungliga egna intressen, som såtillvida inte skadar medlemsstaternas rättsliga intressen, utan tvärtom stöder dem, åtminstone indirekt.
Förenligheten med de olika nationella rättssystemen, som bekräftats av experterna, visar att man i Europa har mycket gemensamt även på det straffrättsliga området, exempelvis när det handlar om innehållet i de här tillämpliga åtalspunkterna.
Med hänsyn till dessa synpunkter anser jag att skapandet av en sådan ram som krävts är riktigt och också är påbjudet som en vidareutveckling av OLAF.
