# ID: svediakorp-gov395187
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,495
# sentences: 85
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Låt mig varmt tacka utskottet för ekonomi och valutafrågor och hela Europaparlamentet för det stora intresse de visar för konkurrensfrågorna.
Denna gemensamma debatt är, herr talman, enligt min åsikt ett levande och starkt bevis på detta.
Vi har lyssnat på resonemang av stor djupsinnighet som samtidigt har rört ekonomisk politisk filosofi och institutionernas arbete.
Vår gemensamma avsikt är att uppdatera, förstärka konkurrenspolitiken, grundbulten i den sociala marknadsekonomin och det europeiska konstruktionsarbetet.
Den röda tråden i arbetet med att reformera konkurrenspolitiken, som vi skall genomföra gemensamt, är syftet att garantera ett säkrare skydd för konkurrensen, minska den byråkratiska börda som tynger företagen, och att föra beslutsprocesserna närmare medborgarna.
Jag vill personligen varmt tacka von Wogau för det engagemang han visat i arbetet med vitboken och för den goda kvaliteten i hans betänkande.
Låt mig sammanfatta de synpunkter som framförts i debatten om von Wogaus betänkande i fyra punkter, som jag inte anser vara kritik mot kommissionen, utan snarare som bidrag av avgörande betydelse, eftersom det finns invändningar som det är viktigt att framföra och som vi tillsammans vill reda ut: frågan om effektiviteten, frågan om risken för åternationalisering, frågan om en enhetlig tillämpning, frågan om rättssäkerheten.
Låt mig som hastigast gå igenom dem en efter en.
Effektiviteten: jag är övertygad om att denna reform kommer att göra det möjligt för oss att förstärka, snarare än försvaga, konkurrensskyddet inom ramen för den inre marknaden.
Det nuvarande anmälningssystemet, ärade parlamentsledamöter, tillåter oss inte längre att uppnå det målet eftersom det inte garanterar information till kommissionen om de allvarligaste restriktionerna - låt mig påminna om att under trettiofem år har endast nio beslut om förbud fattas som en följd av en anmälan och där det har saknats en stämning - inte garanterar öppenhet och inte medför en reell rättssäkerhet för företagen som, i de flesta fall, mottar ett enkelt administrativt meddelande som sedan arkiveras.
Det system som föreslås gör det möjligt att förbättra konkurrensskyddet, framför allt därför att det kommer att tillåta kommissionen att koncentrera sin uppmärksamhet på de allvarligare inskränkningarna, just därför att det i högre grad kommer att engagera de nationella konkurrensverken i arbetet att hålla nere kränkningarna och, slutligen, för att det gör det möjligt för dem som drabbas av kränkningarna att vända sig direkt till de nationella rättsinstanserna, vilkas uppgift det är att skydda de enskildas rättigheter.
Frågan om åternationaliseringen: först av allt, även om det skulle vara överflödigt, skulle jag vilja påminna om och understryka, tre gånger om det är möjligt, att vitboken inte i något avseende berör frågan om koncentrationer och statliga stöd - vi överväger inte en tillbakagång i det avseendet - utan, när det gäller förordning 17, så finns det en risk för åternationalisering.
Ni kan föreställa er att vi naturligtvis har ställt oss den här frågan: vi har ställt oss frågan och vi följer den uppmärksamt, även tack vare den oro som ni har givit uttryck för.
Men jag tror uppriktigt sagt inte att denna oro är berättigad.
Kommissionens förslag ger kommissionen en central roll när det gäller att bestämma konkurrenspolitikens inriktning.
Reformen innebär ingen minskning i kommissionens verksamhet, utan en koncentration av uppmärksamheten till de viktigaste fallen.
Reformen kommer att leda till en gradvis utveckling låt mig understryka detta för jag tyckte om den formulering som användes av ordföranden Randzio-Plath och som jag för övrigt helt instämmer i - av en europeisk konkurrenspolitik.
Reformen kommer att leda till en överföring, en omplantering på den europeiska konkurrenskulturens mark - där det i dag växer diverse olika plantor, som verkligen inte är enhetliga - av de olika nationella konkurrenskulturerna.
Det kommer att leda till att man gradvis överger de femton olika nationella rättssystemen till förmån för en vidare tillämpning av gemenskapsrätten, som kommer att kunna tillämpas av allt fler aktörer.
Detta, tillåt mig understryka det, är att göra konkurrensrätten gemensam, och inte att åternationalisera den.
Frågan om den enhetliga tillämpningen: vi skall vara medvetna om risken för en icke enhetlig tillämpning av konkurrensreglerna, men jag tror samtidigt att den risken inte skall överdrivas.
I likhet med flera andra föreskrifter i fördraget, artikel 81.1 och 82, tillämpas de trots allt sedan decennier av nationella myndigheter och domare, och jag tycker inte att detta har skapat några större problem.
Inom ett överreglerat område är en enhetlig tillämpning i första hand beroende av graden av klarhet i de grundläggande rättsreglerna.
Kommissionen kommer att anstränga sig för att verkligen precisera den rättsliga ramen, såväl via allmänna åtgärder som i de praktiska besluten.
För det andra måste vi få till stånd effektiva konfliktförebyggande mekanismer och här föreslås i vitboken system för information och samråd.
Låt mig i det sammanhanget säga ett ord om den i mitt tycke utmärkta idé som framförts av Riis-Jørgensen och Huhne, dvs. idén om tillämpningsövervakning - monitoring of the implementation.
Så detta är vad idén att övervaka verkställandet går ut på.
Jag måste säga att jag tycker att det är en mycket god idé som vi troligen kommer att ta upp.
Även om vi har stor respekt för de nationella konkurrensmyndigheternas arbete och så vidare är det uppenbart att vi kommer att syna hur EG: s lagar tillämpas av nationella myndigheter och domstolar mycket noggrant.
Det är därför kommissionen vill ha kvar rätten att dra tillbaka ett fall från en nationell konkurrensmyndighet vid eventuell felaktig tillämpning.
Detta borde minska er oro i någon mån, fru Peijs.
(EN) Vad beträffar Evans fråga om konsekvenserna för företagen är det viktigt att den samhällsekonomiska kostnads-intäktsanalysen genomförs på ett seriöst sätt.
Syftet med att ge ut en vitbok är när allt kommer omkring att inhämta synpunkter från företag lika väl som från andra källor.
Vi har fått in många utmärkta påpekanden och bidrag som ger oss underlag för att göra en kostnads-nytto-analys för industrin.
Vi kommer att gå igenom allt detta material noggrant innan vi lägger fram ett förslag till ny lagstiftning.
Det finns en aspekt av konsekvenserna för företagen som är mycket viktig.
Denna togs upp av Thyssen, Peijs och Palacio Vallelersundi: frågan om små och medelstora företag.
Många talare har betonat detta.
Kommissionen är särskilt uppmärksam på de små och medelstora företagens rättssäkerhet.
Vi föreslår ett system som stärker de små och medelstora företagens rättssäkerhet betydligt.
Varför?
Är detta enbart en politisk gest?
Nej.
I systemet föreslår vi att våra grundläggande regler ändras på ett sådant sätt att de flesta små och medelstora företag kommer att omfattas av generella undantag, såsom vad beträffar de vertikala begränsningarna.
De flesta små och medelstora företag har faktiskt en marknadsandel på mindre än 30 procent.
Vi har en de minimis-notis där vi förklarar att eftersom små och medelstora företag inte är involverade i marknadsdominans omfattas de normalt inte av det stränga förbudet i artikel 81.1.
Vi arbetar på ytterligare generella dispenser och riktlinjer som alla kommer att ta hänsyn till de små och medelstora företagens speciella situation, och vår vitbok om modernisering kommer också att förbättra för de små och medelstora företagen genom att för det första den byråkrati det nuvarande anmälningssystemet ger upphov till försvinner och för det andra genom att artikel 81.3 blir direkt tillämplig, vilket kommer att gynna speciellt de små och medelstora företagen.
(IT) Den fjärde frågan gäller rättssäkerheten.
Naturligtvis, Evans, är rättssäkerheten - jag är den förste att hålla med om det - viktig för företagen, inte bara för juristerna som även spelar en mycket viktig roll i det europeiska konstruktionsarbetet.
Rättssäkerheten är viktig för företagen: detta är en fråga som ordföranden för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, Palacio Vallelersundi som jag vill tacka för att hon alltid behandlar frågorna som rör den inre marknaden på ett uttömmande vis, dvs. i detta fallet inklusive konkurrensfrågan - även i sitt senaste inlägg underströk betydelsen av.
Jag är övertygad om att detta förslag kommer att öka företagens rättssäkerhet, och detta av tre anledningar: det gör det möjligt att utan ett föregående beslut godkänna samtliga konkurrensbegränsande avtal som uppfyller villkoren om utvidgning, tack vare den direkta effekten av artikel 81.3; det skapar möjligheter att hjälpa företagen om det uppkommer tolkningsproblem, genom publicering av motiverade beslut; det kommer att åtföljas av undantagsbestämmelser och riktlinjer i avsikt att förtydliga reglerna och garantera deras säkerhet.
(FR) Thyssen nämnde också frågan om företagsjuristernas legala privilegium.
Låt mig endast erinra om att EG-domstolen avgjorde den frågan 1982, det vet ni bättre än jag.
Denna rättspraxis är fortfarande giltig och det finns ingenting som gör det motiverat att ifrågasätta den.
Enligt vitboken skall frågan åter granskas med avseende på en aspekt: utbyte av sekretessbelagd information.
Vilka garantier företagen bör få är för närvarande föremål för diskussioner.
(IT) Herr talman!
Jag kommer så till Rapkays betänkande och jag vill först tacka ledamot Rapkay för kvaliteten i arbetet och för det stöd som ges kommissionens 28: e årsrapport om konkurrenspolitiken.
Jag tycker mig finna en betydande samsyn, men i Rapkaybetänkandet understryks vissa saker som det är vår skyldighet att beakta mycket noga.
Jag vill av tidsskäl här endast peka på två: den ena gäller en ytterligare ökning av öppenheten.
Detta parlament vet att vi alla anser att öppenheten är en mycket viktig fråga inom konkurrenspolitiken, och jag personligen har från första början hävdat detta, alltsedan den 1 september, dvs. den första dagen av min utfrågning inför utskottet för ekonomi och valutafrågor.
När det gäller konkurrenspolitikens internationella dimension kan jag bekräfta för er, ledamot Rapkay, att kommissionen är beredd att lägga fram en rapport i frågan för parlamentet, denna fråga som även Randzio-Plath har pekat på och inom ramen för vilken jag kan nämna att vi har upprättat mycket tillfredsställande bilaterala kontakter med motsvarande myndigheter i USA, Kanada, Japan och vi kommer att arbeta för att Världshandelsorganisationen skall anta konkreta regler på konkurrensområdet.
Jag vill lika varmt tacka er, ledamot Jonckheer, för ert betänkande om sjunde översikten över statligt stöd i Europeiska unionen inom tillverkningsindustrin och vissa andra sektorer.
Jag tänker inte här gå in på frågan om medbeslutande, men det beror inte på att jag inte anser den viktig.
Den frågan har en institutionell betydelse som naturligtvis går utöver frågan om konkurrensen.
Jag har med andra ord inte rätt att uttala mig i en fråga som naturligt hör hemma inom ramen för regeringskonferensen.
När det gäller era förslag, ledamot Jonckheer, så vet ni redan att mina avdelningar - även om det sker med de alldeles för små, men mycket kvalificerade personalresurser de förfogar över - arbetar aktivt med att ta fram ett register över de statliga stöden och ett poängsystem över statliga stöd.
Jag väntar också med spänning på resultatet av den åttonde översikten, som har följande etapper: den sammanställs av tjänstemännen nu, i januari, och antagande av kommissionen i mars 2000, för att se om de senaste tendenserna bekräftas.
Jonckheer, Thyssen och Gemelli har nämnt kandidatländernas förberedelser inom området konkurrens och när det gäller de statliga stöden.
Låt mig bara helt kort säga att vi arbetar med dem mycket aktivt och konkret: kandidatländerna förbereder sig, de har redan infört samtliga lagar på konkurrensområdet och de håller på att inrätta respektive myndigheter.
Jag kan också nämna, när det gäller oron - som jag, som ni vet, delar - för energin och framför allt miljön, att vi håller på att avsluta arbetet med att revidera lagstiftningen när det gäller statligt stöd på miljöområdet.
Jag vill också understryka, när det gäller problemen med statliga stöd, den punkt som togs upp av bland andra Riis-Jørgensen, om ersättning för juridisk hjälp.
I april 1999 antog kommissionen en ny förordning om specifika regler för sådan ersättning.
Ni kommer snart att märka - detta kan jag garantera er - att vi verkligen kommer att tillämpa de reglerna.
Slutligen, herr talman, ett par ord för att varmt tacka ledamot Langen för hans betänkande, som är mer sektorsinriktat, men som är lika viktigt för diskussionen.
Jag kan säga att kommissionens rapport i frågan om de statliga stöden till metallindustrin, som bekant, inte omfattar de individuella beslut som fattats när det gäller undantagsförfarandet, som anges i artikel 95 i fördraget om Europeiska kol- och stålgemenskapen, eftersom det rör sig om beslut som hamnar utanför tillämpningsområdet för lagen om stöd till stålindustrin.
När det gäller de kommande åtgärderna avseende stödåtgärder inom järn- och stålindustrin, som träder i kraft från och med juli 2002, kommer vi att kräva att man fortsätter tillämpa stränga regler, vilket är ett behov som även branschen själv verkar instämma i.
När vi har lagt fram vårt förslag i frågan om nya regler och när vi har valt den juridiska form som är lämpligast, så skall det bli mig en glädje att få presentera vår vision för er.
Och det, herr talman, som jag tar med mig hem efter denna debatt, en debatt som jag vill tacka parlamentet för, är ett förbehållslöst intellektuellt och politiskt stöd från Europaparlamentets sida för en konkurrenspolitik, en grundläggande uppskattning för det arbete som kommissionen utför och ett förtroende för att det arbetet kan fortsätta i framtiden, saker som jag är särskilt tacksam för.
Vi kommer att fortsätta, framför allt med utskottet för ekonomi och valutafrågor, men även generellt sett med parlamentet, att föra den interinstitutionella dialog som har inletts.
I det sammanhanget gladde mig er kommentar, Palacio: vi måste alla ro, och helst i samma riktning.
Konkurrensen är inte ett mål, som mycket riktigt Rapkay har påpekat, utan ett mycket viktigt instrument i vårt europeiska konstruktionsarbete.
Som von Wogau sade i början på debatten, är konkurrensen trots allt inte något abstrakt: den ligger i medborgarnas intresse, den utgör en grund för den sociala marknadsekonomin.
Låt mig också tillägga att i det europeiska konstruktionsarbetet har konkurrensen haft, och kommer att fortsätta att ha, ett samhällsvärde och inte bara ett ekonomiskt värde.
