# ID: svediakorp-gov395183
# author: Kauppi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 358
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär Monti!
Jonckheers betänkande om statliga stöd till tillverkningsindustrin och vissa andra sektorer innehåller mycket gott.
För det första framhåller man i betänkandet parlamentets fasta ståndpunkt att de statliga stöden målmedvetet måste minskas för att den inre marknaden skall kunna fungera korrekt.
Många av betänkandets slutsatser vållar dock åtminstone inom vår grupp allvarlig oro.
Att sådana här översikter är nödvändiga bevisas till exempel av det faktum att mängden av och nivån på det statliga stödet per capita varierar kraftigt mellan olika medlemsstater.
Stöd som väller fram till följd av nationella egoistiska utgångspunkter ger företagen orättvisa fördelar, snedvrider på det sättet konkurrensen och leder till en ineffektiv och oekonomisk fördelning av de knappa europeiska resurserna.
Det är inte heller helt oväsentligt vilka typer av stöd det handlar om.
Statliga stöd som förutsätter egna ansträngningar av stödmottagaren måste prioriteras.
De statliga garantierna till exempel, angående vilka kommissionen nyligen offentliggjort ett ställningstagande, måste naturligtvis räknas till de statliga stöden men är enligt min mening ett bättre alternativ än direkta bidrag till företag.
Rapporten om konkurrenspolitiken framhäver vidare kommissionens tro på kraftig reglering i stället för att betona de ekonomiska effektivitetsargument som påverkar konkurrenskraften.
Den europeiska ekonomin kommer aldrig att uppnå önskad konkurrenskraft om vi inte visar att vi litar på marknadens funktion.
Om konkurrenspolitiken skall underordnas social- och miljöpolitiska ambitioner kan vi bara drömma om verklig effektivitet och ekonomisk tillväxt.
Konkurrenspolitiken måste också ses som en del av den ekonomiska helheten och den måste bedömas bland annat i förhållande till handelspolitik och immateriella rättigheter.
Man kan inte enbart betona dess sociala dimension.
Socialpolitiska mål uppnås bäst genom en kraftigare ekonomisk tillväxt, inte genom att kompromissa om konkurrenspolitiska lösningar.
I Rapkays betänkande betonas också konkurrensrättens internationella dimension.
Jag tycker också att det är bra om man på internationell nivå uppnår samförstånd när det gäller vissa konkurrensrättsliga kärnprinciper.
Om man däremot strävar efter enhetliga miniminormer leder detta lätt till att man går den enklaste vägen och väljer den minsta gemensamma nämnaren, vilket urvattnar alla konkurrenspolitiska mål.
