# ID: svediakorp-gov395175
# author: Markov (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 349
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Ja, vi behöver konkurrens!
Vi behöver konkurrens för att få så låg arbetslöshet som möjlighet, för att få en välutvecklad hälsovård, social rättvisa, hög social standard, och vi behöver naturligtvis också - det är nationalekonomiska konkurrenskriterier - en företagsekonomisk konkurrens: högsta kvalitet på produkterna, samma villkor för tillgången till marknaden för alla företag, miljövänliga produkter.
Det betyder att vi måste lyckas koppla samman de nationalekonomiskt erforderliga konkurrenskriterierna med de företagsekonomiska.
Jag får ofta intrycket att i motsats till hur det förhöll sig i det land som jag kommer från - Östtyskland - där den nationalekonomiska konkurrenskraften var närmast allenarådande och den företagsekonomiska inte beaktades, gör man nu ofta motsatsen; samhället tänker nästan enbart företagsekonomiskt.
Detta säger jag själv som företagare, som absolut är intresserad av detta.
Men på det viset kan ett system inte fungera!
Det måste finnas en koppling.
Jag vill ge er ett exempel: Europeiska unionen har med all rätt stött stålverket Grönitz i Brandenburg, fastän endast 700 arbetstillfällen återstår av 5 000.
Men det är konkurrenskraftiga arbetstillfällen, ty detta stålverk är nu nummer 2 bland verktygsstålstillverkarna i Förbundsrepubliken Tyskland.
Den som nu i princip äventyrar produktionen i detta stålverk genom att kräva tillbaka det tidigare godkända stödet, äventyrar inte bara själva stålverket, utan han äventyrar i denna region en arbetsgivare som naturligtvis även små och medelstora företag är beroende av.
Detta kan naturligtvis inte vara Europeiska unionens konkurrenspolitik!
Om vi vill ha konkurrens, då måste vi få till stånd denna koppling mellan de nationalekonomiska nödvändigheterna och de företagsekonomiska förutsättningarna.
Det är också den enda chansen att bygga upp regionala ekonomiska kretslopp i de underutvecklade regionerna på detta sätt, som innebär att det finns en social trygghet för människorna och att köpkraften stärks.
Därmed måste vi också ta avsevärt mycket större hänsyn till en ekonomisk politik som är inriktad på efterfrågan, än till en som är enbart utbudsinriktad.
