# ID: svediakorp-gov395172
# author: Randzio-Plath (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 615
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Alltsedan den europeiska integrationen började har Europeiska unionens konkurrenspolitik varit av central betydelse.
Den kan indelas i spänningsförhållandet, som också innefattar konceptet för den europeiska integrationen, solidariteten mellan medlemsstaterna, samarbetet mellan medlemsstaterna för att utforma bättre och mer effektiva ramvillkor för människorna och näringslivet, och konkurrensen som skall skapa impulser för att förbättra Europeiska unionens konkurrenskraft och förmåga inför framtiden.
Konkurrenspolitiken är därför med all rätt ett av de viktigaste politiska områdena.
Vi kan vara stolta över att ha en europeisk konkurrenskultur som också faktiskt syftar till att genomföra en marknadsekonomi med socialt ansvar.
Vi kan vara stolta över kartell- och fusionskontrollen.
Men vi måste vara vaksamma när det gäller de aktörer som verkar över hela världen, som det nationella agerandet inte längre kan sätta några gränser för.
Man måste tänka på en ordvändning hos den franska författaren Vivienne Forestier, som beskriver tillståndet i världen som en ekonomins terror.
Samhället överlämnar sig åt marknaden.
Så vill vi inte ha det i Europeiska unionen.
I en tidsålder av strategier rörande allianser och millenniefusioner - 1998 utbetalades 2 400 miljarder USD för övertaganden - vet vi att en konkurrensskadlig praxis stävjas inte bara med hjälp av våra egna bestämmelser, utan också via bilateralt samarbete med USA eller Japan eller andra, så länge det fortfarande inte finns någon internationell konkurrensrätt, som absolut borde finnas!
Europeisk konkurrenspolitik - detta glömmer vi ofta bort - är inte bara av betydelse för den rättvisa konkurrensen som sådan, utan också för prisutvecklingen, tillväxten och sysselsättningen och därmed också för medborgarna.
Liksom de andra kollegerna kräver jag medbeslutande från Europaparlamentet när det gäller konkurrensrätten.
Det måste äntligen genomföras!
Det är också viktigt att framhäva sammanhanget mellan konkurrenspolitik och konsumentskydd.
Det är positivt att kommissionär Monti på detta område vill uppnå framsteg i dialogen med Europaparlamentet, men också i dialogen med de icke-statliga organisationerna, konsumentskyddsorganisationerna och medborgarna.
Större öppenhet kommer också att bidra till en offentlig acceptans av konkurrenspolitiska beslut.
Då kan man nämligen förstå, att exempelvis de lägre el- och telekommunikationspriserna också är ett resultat av den europeiska konkurrenspolitiken och att Bryssel inte bara måste ställas vid skampålen när det fattas beslut om stöd, som i en aktuell eller lokal situation säkert kan förorsaka problem.
Det måste också finnas klarhet särskilt om konkurrensreglerna med tanke på utvidgningen av EU.
Det måste då framhävas att en statlig stödpolitik - detta framgår också tydligt av Jonckheers betänkande - även i fortsättningen måste ge varje stat friheten att självständigt definiera och utforma sina offentliga uppgifter och ägandeförhållanden.
Det måste därvid stå klart att stöden kan ha en nyttig funktion för att utjämna misslyckanden på marknaden och främja gemenskapens mål.
Ett påpekande om vitboken: Revideringen av artiklarna 81 och 82 innebär en vändpunkt i fråga om kartellbestämmelserna.
Jag vänder mig mot detta, i motsats till majoriteten i denna kammare och även till majoriteten i min egen grupp, eftersom jag anser att systemet med direkt tillämplighet av undantagsregeln konkurrenspolitiskt är klart underlägset ett system där man har förbud med administrativt förbehåll, och därför att jag ser risken för en åternationalisering.
Det rådande systemet medger öppenhet och erbjuder rättssäkerhet för företagen; dess anmälningsplikt har utan tvivel lett till disciplinering och avskräckning.
Problemet med för stor arbetsbörda som av kommissionen ställs i förgrunden är inte någon tillräcklig anledning till en djupgående ändring av rättssystemet.
Här måste man också fråga sig om det över huvud taget kan genomföras utan en ändring i fördraget.
