# ID: svediakorp-gov395159
# author: Poos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 528
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag kommer att tala å min kollega Robert Goebbels vägnar, eftersom han inte kunde komma på grund av politiska förpliktelser.
Inom utskottet för ekonomi och valutafrågor väckte Jonckheerbetänkandet bittra kontroverser kring marknadens sätt att fungera.
En knapp högermajoritet lyckades stryka samtliga hänvisningar till att marknaden har brister.
Men även om majoriteten i vårt parlament skulle följa denna ultraliberala uppfattning om en så kallad perfekt marknad, skulle världen inte förändras för det.
Ekonomiska rapporter från den verkliga världen ger tillräckliga bevis för att man inte på något sätt skapar en perfekt konkurrens och bästa möjliga resursfördelning genom att avskaffa alla former av offentliga interventioner på marknaden.
Marknaden må ha varit människors främsta handelsplats sedan urminnes tider, men den har aldrig varit perfekt.
Marknaden gynnar kortsiktighet och omedelbara vinster.
På marknaden verkar styrkeförhållandena mellan utbud och efterfrågan i allmänhet till de svagares nackdel, konsumenterna, arbetarna.
För att fungera fordrar marknaden regler.
Den nödvändiga och värdefulla initiativandan måste åtföljas av en känsla av ansvar gentemot samhället.
Vi europeiska socialister är för en marknadsekonomi med sociala ändamål.
Marknaden är inte ett mål i sig; den skall bidra till att förbättra de mänskliga villkoren.
Europeiska unionen och staterna skall inte ta de ekonomiska aktörernas plats, men statsmakterna måste fastställa regler och mål som gör att ekonomin kan utvecklas på ett hållbart sätt.
Statliga stöd kan slutligen möjliggöra omstruktureringar, erbjuda utbildning, rädda arbetstillfällen och därmed kunnande.
Huvudmålet med unionens konkurrenspolitik får inte vara att minska den allmänna stödnivån.
De statliga stöden måste anpassas efter unionens mål, framför allt ekonomisk och social sammanhållning, hållbar utveckling samt forskning.
Kommissionen måste bedriva klappjakt på illegala stöd och de stöd som verkligen blockerar den inre marknaden.
Men att avskaffa alla former av statsstöd skulle vara ett allvarligt misstag.
Internet är inte en marknadsprodukt, utan resultatet av forskning som finansierats av den amerikanska armén.
World Wide Web, som har möjliggjort en blixtrande utveckling av informationssamhället, utvecklades av Europeiska atomforskningscentret (CERN) i Genève, återigen med hjälp av statsstöd.
Att den tyska regeringen räddade Holzmann-gruppen kritiserades som ett ogrundat hinder mot marknadsekonomin.
Centralbankschefen Duisenberg försökte till och med skylla eurons svaghet gentemot dollarn - för övrigt tämligen relativ - på denna statliga interventionism.
Jag har inte hört Duisenberg kritisera det faktum att de amerikanska penningpolitiska myndigheterna räddade Hedge Fund LTCM.
Att vilja rädda 60 000 arbetstillfällen, det är uppenbarligen att begå en synd gentemot marknaden, men att rädda kapital tycks inte skapa några problem för den fria marknadens förespråkare.
Man uppbringar offentliga medel för att reparera de skador som har orsakats av den internationella spekulationen, bl.a. i Mexiko, Asien och Brasilien.
Människors arbete betraktas däremot som vilken justeringsfaktor som helst.
Vi socialister avvisar denna liberala världsfrånvända inställning.
Vi vill ha en riktig konkurrenskultur i Europa.
Den statliga handen måste förbli synlig för att styra marknaden, och kommissionen bör vara dess domare.
