# ID: svediakorp-gov395157
# author: Radwan (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 680
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Det gläder mig att jag får hålla mitt första tal här i dag som ny ledamot, även om det sker med en viss försening.
Först vill jag tacka föredragandena von Wogau, Langen, Rapkay, Jonckheer samt kommissionen för det mycket goda samarbetet.
Konkurrensen utgör säkerligen grundvalen för en marknadsekonomi med socialt ansvar, och den europeiska konkurrenspolitiken har varit framgångsrik, inte minst vad gäller energi och telekommunikation, och har lett till märkbart lägre priser och bättre service.
Allt till konsumenternas fördel.
Men nu har vi kommit fram till en punkt där vi måste vidareutveckla konkurrenspolitiken.
Här har kommissionen lagt fram en ny vitbok med två kärnpunkter: Anmälningsplikten skall överges, och den rättsliga verkställigheten skall återföras.
Att man överger anmälningsplikten innebär i varje fall mindre byråkrati och administrativa kostnader.
Denna systemändring leder naturligtvis samtidigt till mer ansvar för de enskilda i näringslivet.
Det är inte längre så enkelt att man bara lägger fram något och får det godkänt, utan nu måste alla till att börja med själva bära ansvaret, och det är kanske också orsaken till att en eller annan där ute uppfattar detta som obehagligt.
Men jag tror att vi bör utnyttja chansen att låta Europa också ge en signal till mindre byråkrati.
Den andra punkten är återföringen av den rättsliga verkställigheten.
För att en rättslig kultur skall kunna skapas i Europa måste rätten givetvis inte bara tillämpas av kommissionen och av centrala organ, utan också av nationella myndigheter och domstolar.
Vi säger ju inte heller att all EG-rätt alltid skall beslutas centralt, men just i anpassningsfasen kommer det att finnas en viss osäkerhet vad gäller rätten.
Här är det säkerligen nödvändigt, i det lagstiftningsförfarande som vi står inför, att utveckla ett instrument för att ge företagen rättssäkerhet och möjlighet att vända sig till kommissionen.
Det bör hållas en dörr öppen till en europeisk kartellmyndighet, som säkert kommer att diskuteras i framtiden.
Men vi behöver mer öppenhet i konkurrenspolitiken.
Parlamentet måste bli mer delaktigt, och jag tror också att om vi inför ett register, där vi kan se vilka statliga åtgärder som vidtas, så kommer detta att leda till disciplinering i medlemsstaterna.
Vad gäller konkurrensen i framtiden ligger emellertid två punkter mig mycket varmt om hjärtat.
Det ena är subsidiariteten.
Vi anser alla att konkurrens är nödvändig för ekonomin och främjar prestationsförmågan, och jag tror att vi också bör släppa in konkurrens i regionerna.
Konkurrensen mellan regionerna kommer säkerligen att stärka Europeiska unionen, och inte försvaga den.
Här kan jag nämna exemplen med GA-stöd, sparkassor och delstatsbanker, samt kvalitetsgaranti.
Här har en region av egen kraft skapat något för att saluföra sina egna produkter.
Dessa egna initiativ får inte förstöras från europeiskt håll.
Jag tror att det också är nödvändigt med en höjning av Deminimus-bestämmelserna.
Vi bör satsa allt på att påskynda konkurrensen mellan regionerna.
Det andra är en diskussion om konkurrens och marknadsekonomi med socialt ansvar, och då talar jag här inte om misslyckanden från marknadens sida.
Jag har ju redan nämnt exemplen med delstatsbanker och sparkassor, men jag vill driva det som man alltid hör från det ena eller andra hållet till sin spets.
En boende på ett ålderdomshem är i dag socialt placerad.
Men man kan också betrakta honom som en kund, och jag tror att vi ganska tydligt och i god tid bör diskutera var det sociala området, var de strukturer som vuxit upp sätter stopp för konkurrensen.
Annars kan jag här använda uttrycket kunder för detta område, och därigenom mycket starkt förstöra sociala områden.
Slutligen vill jag också säga i fråga om subsidiaritetsprincipen: Jag anser att det är absolut nödvändigt att där medlemsländerna medger att regioner och kommuner kan uppbära skatter skall detta bibehållas och inte regleras enhetligt av Europa.
