# ID: svediakorp-gov395126
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,274
# sentences: 72
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Det var mycket intressant att noga lyssna till kommentarerna, som ibland var kritiska, och förslagen nyss i era inlägg med utgångspunkt från Schroedters betänkande.
Fru föredragande, mina damer och herrar!
Alla förstår anledningarna, tidsfristerna - jag skall snart återkomma dit, - och vilka dessa tidsfrister och förseningar än må vara, eftersom det är nu som vi diskuterar detta betänkande, anser jag för kommissionens räkning, att det kommer vid rätt tillfälle, det gäller ju riktlinjerna för 2000-2006, för det är ju nu som vi skall inleda den nya programplaneringsperioden för regionalpolitiken.
Fru föredragande!
Ni erinrade med rätta om att även om det faktiskt huvudsakligen åligger medlemsstaterna och regionerna att fastställa sina egna prioriteringar när det gäller utveckling, kräver och motiverar Europeiska unionens medfinansiering av programmen att man också beaktar gemenskapens prioriteringar, så som de diskuterats och godkänts här, för att främja denna gemenskapsdimension av den ekonomiska och sociala sammanhållningen, som många av er erinrat om med kraft.
Mina damer och herrar!
Jag skulle också ha önskat att om en stund återkomma till riktlinjernas roll och struktur innan jag tar upp de huvudsakliga kommentarerna eller kritiska åsikterna som ni, fru föredragande, eller ni själva, mina damer och herrar, har framfört.
När det gäller riktlinjernas roll och struktur erinrade ordförande Hatzidakis, föredraganden och McCarthy om att dessa riktlinjer har till uppgift att hjälpa de nationella och regionala myndigheterna med att förbereda sin programplaneringsstrategi för vart och ett av målen 1, 2 och 3 inom strukturfonderna, liksom deras förbindelser med Sammanhållningsfonden.
Det handlar om att lägga fram kommissionens prioriteringar med stöd av tidigare erfarenheter från att genomföra programmen, likaväl som nuvarande gemenskapspolitik knuten till ingripanden genom strukturfonderna.
Och målsättningen är just att dessa prioriteringar skall bidra till ett bättre utnyttjande, ett optimalt och effektivt utnyttjande av gemenskapsåtgärderna, inbegripet, herr Bradbourn, att vid rätt tillfälle utnyttja prestandareserven vars mål bl.a. är att uppmuntra till ett optimalt och effektivt utnyttjande av de offentliga europeiska medlen.
Och när jag talar om optimalt utnyttjande menar jag såväl på nationell nivå som regional nivå.
Herr Seppänen!
Jag nämner därför också - när vi talar om den nationella nivån - kopplingen till Sammanhållningsfonden.
Så långt målsättningen med dessa riktlinjer.
När det gäller innehållet rör det sig som ni vet, mina damer och herrar parlamentsledamöter, om tre strategiska prioriteringar som er föredragande mycket tydligt och samtidigt mycket ivrigt, förstod jag av anförandet nyss, erinrat om.
Den första prioriteringen gäller förbättrad konkurrenskraft för de regionala ekonomierna för att inom alla sektorer, men särskilt inom den privata sektorn, såsom Berend sade, skapa så många seriösa, starka och beständiga arbetstillfällen som möjligt.
Konkurrenskraft för de regionala ekonomierna, för alla regionala ekonomier och särskilt, herr Evans, för Wales, men inte bara Wales.
Och eftersom flera av er på nytt betonat något som föreföll vara bortglömt skall jag tillägga de regionala ekonomierna i de europeiska regioner som hindras av det faktum att de ligger långt bort, vare sig det gäller perifera områden, öregionerna eller, naturligtvis, de yttersta randområdena som ligger allra längst bort.
Kanske kan jag i det sammanhanget säga till Ribeiro i Castro som ställt frågan till mig att, såsom jag skrivit till presidenterna i vart och ett av dessa yttersta randområden, har kommissionen begärt ytterligare litet tid för att offentliggöra den rapport som förväntas av den.
Vi fick när det gäller de yttersta randområdena skrivelserna från de olika regeringarna ganska sent, men det behöver inte vara en ursäkt, bara en förklaring.
Vi måste alltså beakta dessa skrivelser och utföra detta mycket viktiga arbete.
Jag deltog personligen i ett möte med företrädare för de yttersta randområdena den 23 november och vi ansåg inom kollegiet att vi behövde ytterligare några veckor för att åstadkomma en rapport som är i nivå med de mycket seriösa och allvarliga problemen och förväntningarna från dessa yttersta randområden, och jag tackar för att ni har förståelse för detta.
Så långt den första prioriteringen, nämligen de regionala ekonomiernas konkurrenskraft.
Den andra prioriteringen som flera av er betonat - särskilt Puerta, men även andra - jag gör ingen inbördes prioritering dem emellan, handlar om att stärka den sociala sammanhållningen och sysselsättningen, särskilt genom att på ett bättre sätt än tidigare uppvärdera de mänskliga resurserna.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
En europeisk union med färre skillnader mellan länderna, vilket för övrigt bevisar att Sammanhållningsfonden är effektiv och gör nytta, men där man samtidigt när det gäller arbetslösheten konstaterar - ni skrev det fru talman - att skillnaderna ökar mellan de 15 eller 20 rikaste regionerna och de 15 eller 20 fattigaste, eller de sämst lottade, är en situation som är, som skulle vara, omotiverad och oacceptabel.
När det gäller mig själv - med tanke framför allt på att jag håller på att sätta mig in i den europeiska integrationen och den regionala utvecklingspolitiken, - är det en situation som jag inte kan acceptera och jag har för avsikt att så långt det är möjligt och med ert stöd ställa anslag som jag ansvarar för till förfogande för denna förbättrade sociala, mänskliga, territoriella sammanhållning, bl.a. för att vi inte skall få ett Europa med två hastigheter, ett Europa med flotta kvarter och ett annat med fattiga förorter, något som jag tidigare talat om.
Den tredje målsättningen gäller utvecklingen i städerna och på landsbygden, inom ramen för en rättvis territorialpolitik.
I riktlinjerna tas hänsyn till två horisontella principer: landsbygdsutveckling och, fru föredragande, jag innefattar i landsbygdsutveckling också frågan om hållbara transporter som jag personligen fäster stor betydelse vid sedan länge - bl.a. när jag tänker på min tid som miljöminister i mitt land - och den andra principen handlar om lika möjligheter, framför allt för män och kvinnor, liksom den europeiska strategin för sysselsättning och ramen för den ekonomiska och monetära unionen.
Avslutningsvis och för att bemöta den oro ni uttryckt - och särskilt ni, fru föredragande - erinras i dessa riktlinjer om betydelsen och definitionen av integrerade strategier för utveckling eller omställning, som bland alla dessa prioriteringar ger den största chansen till synergier, till åtgärder och till att inrätta ett decentraliserat partnerskap.
Ni oroade er för vad som skulle kunna framstå som avsaknad av hänvisning till detta partnerskap - det nämns ändå tydligt på sidan 5 i dessa riktlinjer, men jag vill gärna erinra om det - eftersom ni ber om det - att för mig är detta partnerskap - och jag har varit ansvarig tillräckligt länge för en region i mitt land för att kunna säga det ärligt - ett verktyg, det är hävstångseffekten av lokal intelligens, vare sig den finns inom den offentliga sektorn, de folkvalda, den sociala sektorn och undervisningssektorn, föreningarna eller den privata sektorn.
Ett decentraliserat partnerskap, och jag vill i detta sammanhang för att svara Angelilli naturligtvis ta upp de territoriella pakterna, som är en av möjligheterna inom detta decentraliserade partnerskap.
Detta var anledningarna till att riktlinjerna presenterats efter prioriteringar per område, eftersom de måste beaktas på olika nivåer utifrån varje medlemsstat och regions särskilda situation, i enlighet med respektive målsättning.
Jag skulle nu snabbt vilja kommentera några av era anmärkningar, mina damer och herrar, till att börja med om förfarandet.
Det stämmer att kammaren tillfrågades sent.
Tillåt mig erinra om att när riktlinjerna antogs av kommissionen, i form av ett förslag i februari 1999, efter ett nytt förfarande som skulle underlätta framläggandet av kommentarer om texten, överlämnades de omedelbart till parlamentet av min företrädare, Monica Wulf-Mathies.
Men med tanke på det nära förestående valet till Europaparlamentet var det först efter att texten definitivt antagits, i juli 1999, som kammaren kunde börja granska dessa riktlinjer.
När jag nu befinner mig bland er, mina damer och herrar, vill jag försäkra er om att i förhandlingarna om programmen, som precis bara har börjat för de flesta medlemsstater - ordförande Hatzidakis frågade mig om det - kommer era kommentarer absolut att beaktas.
Och jag kan dessutom försäkra er om att när kommissionen antar riktlinjerna inför det som kallas översyn efter halva tiden, såsom arbetsordningen föreskriver, kommer man också att beakta kammarens uppfattning, vilken uttrycks i betänkandet.
När det sedan gäller sakfrågan, riktlinjernas roll, fru föredragande, betonade ni att det är just inom denna ram som det gäller att tillhandahålla riktlinjer om ett antal europeiska målsättningar, som ofta är mycket precisa.
Jag skall bara nämna några: genomförande av en politik inom olika sektorer, bättre utnyttjande av offentliga medel, stöd till de olika parterna för att gemensamt utarbeta regionala eller nationella programplaneringar, etc.
Kommissionen noterar detta, men flera av dessa riktlinjer eller dessa frågor faller snarare under andra dokument, såsom Vademecum eller dokumentet om arbetsmetoder.
Jag skulle avslutningsvis vilja inrikta mig på vissa frågor ni tagit upp, fru föredragande.
Jag tänker exempelvis på idén att riktlinjerna inte är tillräckligt specifika när det gäller rekommendationerna.
Detta påstående i ert betänkande måste ses i sammanhanget med förhandlingarna förra våren.
Kommissionen höll sig till texten i artikel 10 i den allmänna förordningen om strukturfonderna, där det anges att dessa riktlinjer skall ge medlemsstaterna allmänna vägledande riktlinjer, som bygger på relevant och överenskommen gemenskapspolitik.
Det är själva texten jag citerat, inom citationstecken.
Riktlinjerna kan inte ersätta programplaneringen eller ex ante-utvärderingarna som måste vara det instrument som kan ange prioriteringarna och effektiviteten i dessa program.
Fru föredragande!
Ni tog sedan upp avsnittet med riktlinjer för utveckling av stadsmiljön och landsbygden och ansåg att utvecklingen av stadsmiljön inte beaktats tillräckligt.
Tvärtom, tycker jag.
Jag vill framhålla att kommissionen fäster stor betydelse, även i framtiden, vid stadsmiljön inom sammanhållningspolitiken.
Jag hade för övrigt tillfälle att säga det till samtliga ministrar med ansvar för stadspolitiken vid ett möte i Tammerfors.
När det gäller landsbygdsutveckling, som flera av er tagit upp, bl.a.
Redendo Jiménez, motsvarar riktlinjerna väl de två målsättningar som föredraganden nämner: en stark jordbrukssektor, knuten till ökad konkurrenskraft i landsbygdsområdena, men också bevarande av miljön och landsbygdsarvet i Europa.
Det måste emellertid betonas att de riktlinjer vi talar om endast gäller strukturfonderna, där mål 1 och 2 bl.a. prioriterar diversifiering av landsbygden.
Men när det gäller denna balans på landsbygden får vi heller inte glömma den nya politiken för landsbygdsutveckling, som samfinansieras av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) garantisektionen, och vars roll är att främja en reformering av det europeiska jordbruket och stödja ett jordbruk med många dimensioner.
Jag skulle på det här stadiet bara vilja säga att jag önskar att det skall införlivas i programplaneringen för landsbygdsområdena inom mål 2, på samma sätt som EUGFJ: s utvecklingssektion inom mål 1.
Jag har på den här punkten i vilket fall som helst förstått att man inom utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling är vaksam.
Innan jag slutar skulle jag vilja säga till Savary att i morgon har vi en särskild debatt om konsekvenserna av de stormar som drabbat Frankrike, Österrike och Tyskland framför allt de senaste veckorna, och samtidigt skall vi på nytt, tillsammans med min kollega De Palacio, tala om de lärdomar vi kan dra av oljeutsläppen som också drabbat den franska kusten.
Herr Savary!
Jag avvaktar därför med att ge er min uppfattning, som i stora delar överensstämmer med er egen rekommendation, om vad vi kan göra för att bekämpa detta oljeutsläpp med hjälp av mål 2.
Jag vill erinra om att kommissionen i morgon skall godkänna kartan över mål 2 för Frankrike, Sverige, Österrike och Luxemburg.
Vi får då ett verktyg för att arbeta bl.a. i en stor del av de områden som drabbats av stormarna.
Det är för övrigt av den anledningen som jag i övermorgon personligen skall resa till två franska departement som allvarligt skadats av stormarna.
Avslutningsvis skulle jag - och jag tackar er herr talman för er förståelse - vilja tacka er, fru föredragande, för det utmärkta arbete som ni och ert utskott utfört, och säga att jag är mycket glad, bortsett från några olikheter när det gäller riktlinjernas roll - vi har talat om det och jag har försökt att klargöra min ståndpunkt - jag är mycket glad över kammarens stöd till kommissionens utarbetande av dessa riktlinjer, som överlämnats till medlemsstaterna för att de skall kunna förbereda sina egna program.
Det kan bara stärka konceptet grundat på ett antal goda tillämpningar efter erfarenheterna från programmen 1994-1999.
Herr Hatzidakis!
Jag tror det bådar gott för samarbetet mellan våra båda institutioner när nu programplaneringen för 2000-2006 inleds, liksom för goda tillämpningar av samarbete som förstärks av respekten, och det är jag mycket medveten om, för den uppförandekodex som förenar våra två institutioner.
(Applåder)
