# ID: svediakorp-gov395116
# author: Savary (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2000-01-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 416
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Under den en och en halv minut jag har till mitt förfogande skulle jag till att börja med vilja lyckönska kollegan Schroedter.
Jag tror att många redan gjort det, men jag tycker att hon förtjänar det eftersom hon varit mycket öppen och lyhörd för förslag från andra och jag tror att det är tack vare hennes tillgänglighet som betänkandet blivit så bra.
Jag instämmer i hennes beklagande över att parlamentet på sätt och vis hoppat på tåget i farten när det gäller riktlinjerna, eftersom förhandlingsförfarandet med staterna i dag har kommit så långt att det är svårt att tro att detta betänkande får någon direkt inverkan, vilket jag beklagar.
Det förefaller därför som om man i betänkandet behöver föregripa och fastställa riktlinjerna för revideringen efter halva tiden år 2003, och även påverka den andra delen av programmen efter 2003.
Jag skulle kort sagt vilja säga att vi går in i en förvaltningsperiod för programplaneringen 2000-2006, som inte får vara en rutinperiod, av den enkla anledningen att vi står inför två stora utmaningar.
Den första gäller harmoniseringen av politiken för den nationella fysiska planeringen och politiken för regional utveckling.
Anslagen räcker inte till för att bedriva utveckling, när det finns brister i infrastruktur eller offentlig service.
Det är alltså en grundläggande fråga vi måste ställa oss: hur kan vi se till att unionens politik flätas samman med den extra nationella politiken för fysisk planering.
Den andra utmaningen handlar om utvidgningen, som naturligtvis får avsevärda konsekvenser såväl på budgetområdet som geografiskt.
Detta är två uppgifter som jag uppmanar kommissionären att genomföra och där jag ber honom att ta med oss i diskussionerna.
I denna tid av naturkatastrofer skulle jag ändå vilja ta upp frågan om strukturfondernas utnyttjande.
Vi vet att det åligger varje stat att fördela en del av totalanslaget.
Det får inte bli så som staterna har en tendens att vilja, att Europa försvinner helt.
I dag anklagar den allmänna opinionen och pressen oss för att vara otillgängliga medan vi skall finansiera en stor del av de nationella ansträngningarna.
Jag tror att vi måste kunna säga det högt och tydligt.
Jag tror att vi också måste inrätta eller be medlemsstaterna att ansvara för information om det europeiska stödet varje gång det utnyttjas för att reparera skador som orsakats av naturkatastrofer eller olyckor.
