Allmänt
Grammatisk terminologi
| Ackusativobjekt | se direkt objekt |
| Adjektiv | står som bestämning till substantiv/pronomen, beskriver ett substantiv/pronomen (se också attributiva adjektiv, predikativa adjektiv, adverb) |
| Adverb | beskriver verb (han sjunger högt), adjektiv (han är mycket lång) eller andra adverb (han sjunger mycket högt) |
| Adverbial | en satsdel som beskriver plats, sätt eller tid för verbets handling |
| Affrikata | ett ljud som är en kombination av en klusil + en frikativa (t.ex. ch i engelska church) |
| Agent | den som utför handlingen i passiva verbsatser, t.ex. ’råttan jagas av katten’. |
| Aktiv | i aktiva satser är det subjektet som utför verbets handling (se också passiv), t.ex. ’katten jagar råttan’ |
| Alveolara ljud | ljud som bildas strax bakom tänderna |
| Alveo(lo)- palatala ljud | ljud som bildas något längre bakom tänderna än alveolara, men inte allra högst uppe i hårda gomen |
| Arabiska rotsystemet | vanligtvis tre, i sällsynta fall fyra konsonanter som utgör de arabiska ordens ”kärna” |
| Artikulationsställe | plats i munnen eller halsen där en konsonant (huvudsakligen) produceras |
| Artikulationssätt | sättet på vilket en konsonant produceras |
| Aspekt | ’synvinkel’, verbets aspekt bestäms av hur talaren ser på verbets handling (som punktuell, habituell (vanemässig), progressiv (pågående) etc. (se också imperfektiv och perfektiv aspekt) |
| Aspiration | extra luftstöt efter uttalet av en klusil |
| Attributiva adjektiv | adjektiv som står sammankopplade med sitt substantiv i en nominalfras, t.ex. en fin bil, den långa flickan, bra skor, de dyra böckerna |
| Betoning | ordets betoning ligger på den stavelse som får starkast tryck i uttalet, t.ex. mán-nen, ún-der-vis-ning |
| Bilabiala ljud | ljud som bildas med hjälp av båda läpparna |
| Bisats | en sats som står som en satsdel i huvudsatsen (t.ex. anger tid, villkor, avsikt), t.ex. ’när du kommer’, ’om han hinner’ (bisatser är inga fullständiga meningar) |
| Bruten plural | ett sätt att bilda plural i arabiska utan ändelse, genom att ändra kombinationen av vokaler runt de tre rotkonsonanterna (se arabiska rotsystemet) |
| Dativobjekt | se indirekt objekt |
| Demonstrativa pronomen | utpekande pronomen (den här, den där) dessa ord kan också fungera som demonstrativa artiklar före substantiv (den här pojken) |
| Dentala ljud | ljud som bildas med tungan mot tändernas baksida |
| Deskriptiv relativ bisats | en icke-obligatorisk relativ bisats som bara beskriver huvudordet (korrelatet) mera utförligt, t.ex. min mor, som är från Iran, trivs inte bra i Sverige, jfr. restriktiv relativ bisats |
| Direkt objekt | utför inte verbets handling utan svarar på frågan vad? eller vem? + verb + subjekt, t.ex. Jag ser Lisa. Här är ”Lisa” direkt objekt och svarar på frågan Vem ser jag? |
| Diminutiv | förminskningsform |
| Dual | anger två stycken av något |
| Emfatisk | starkt betonad |
| Enklitisk | ett suffix (ändelse) som inte har egen betoning |
| Explosiv | klusil |
| Final bisats | uttrycker syftet med verbets handling, t.ex. jag åkte till Spanien för att lära mig spanska. |
| Finita verbformer | TAM- och personböjda verbformer |
| Flap (engelsk term) | -ljud med bara en tungstöt mot gommen (som i persiska) |
| Fonem | minsta betydelseskiljande enhet i ett språk, t.ex. sol, sil (o och i är alltså fonem i svenska eftersom byte av o mot i ger betydelseförändring, men skånskt r och uppländskt r är inte två olika fonem eftersom det inte blir någon betydelseskillnad om ett ord uttalas med det ena eller andra r-ljudet |
| Fonologi | läran om språkens ljud och uttal (även betoning, intonation etc. ingår i fonologi) |
| Frikativa | konsonant som bildas genom en kraftig förträngning av luftströmmen, dock inte totalt stopp för luften, t.ex. f,v tempusform för framtid |
| Futurum | tempusform för framtid |
| Förfluten tid | tempusform som anger handling före nuet |
| Generisk | allmän, syftar på alla objekt i en klass, t.ex. begreppet ’bok’ i meningen ”att läsa böcker stimulerar språkutvecklingen” , där man inte syftar på någon specifik bok utan på vilket som helst objekt som tillhör klassen ’bok’. |
| Genitiv | kasus som betecknar ägande, i svenskan markeras substantivet med –s i genitiv (flickans, bokens) |
| Habituell | vanemässig, habituella handlingar är sådana som sker vanemässigt, enligt ett upprepat mönster |
| Halvvokal | ljud som uttalas som en vokal (med fri luftström) men som inte bildar stavelse |
| Hiatusfyllnad | en konsonant eller halvvokal som uttalas mellan två vokaler, t.ex –g- i persiska parande-g-ān, -y- i persiska mi-gu-y-am |
| Huvudsats | sats som i sig är en fullständig mening |
| Imperativ | uppmaningsform av verb |
| Imperfekt | uttrycker förfluten tid, ofta, som i persiska, med tillägg av imperfektiv aspekt (se detta ord) |
| Imperfektiv aspekt | en verbaspekt som ser en handling som ett förlopp med en egen intern tidsstruktur, t.ex. beskrivning av bakgrundsinformation, vanemässiga (habituella), pågående (progressiva) eller ingressiva (som skall till att påbörjas) verbhandlingar |
| Indefinita pronomen | obestämda pronomen av typen ’någon, ingen’ |
| Indirekt objekt | svarar på frågan: åt, för, till vem/vad görs verbets handling?, t.ex. jag läser en bok för min son |
| Indikativ | verbmodus som anger säkra handlingar |
| Infinita verbformer | oböjliga verbformer (som inte anger TAM och person) |
| Infinitiv | verbets grundform som man sätter ’att’ framför på svenska |
| Ingressiv | verbhandlingar som just skall inledas |
| Interrogativa pronomen | frågepronomen t.ex. ’vem’ |
| Intonation | satsmelodi |
| Intransitiva verb | verb som inte kan ta direkt objekt, t.ex. ’gå, sitta’ |
| Irrealis | verbhandlingar som aldrig ägt eller äger rum, omöjliga handlingar |
| Kasus | böjningsformer av substantiv/pronomen som markerar substantivets/pronomenets roll i satsen, t.ex. nominativ, ackusativ, genitiv. Kasusformer bildas genom att substantivets/pronomenets form ändras t.ex. med ändelser eller på annat sätt ’flickan - flickans’ ’jag - mig’ |
| Kausativa verb | orsaksverb (alltid transitiva), orsakar grundverbets handling (bränna är kausativt verb till brinna eftersom bränna betyder att man orsakar att något brinner, likaså är mata kausativt verb till äta, eftersom mata betyder att man ser till så att någon annan äter) |
| Klusil | konsonant som bildas genom totalt stopp för luften och sen en explosion, t.ex. p,b |
| Komparation | jämförelse, jämförelseformer av adjektivet (stor, större, störst) |
| Konditional bisats | villkorsbisats, t.ex. ’Om du vill åker vi till Stockholm’ |
| Kongruensböjning | när ord i nominalfrasen rättar sig efter huvudordet (oftast ett substantiv), t.ex. den lilla flickan, en liten flicka (liten – lilla ändrar form efter substantivet) |
| Konjunktioner | ord som binder samman ord, fraser eller satser |
| Konjunktiv | verbmodus som uttrycker osäker handling |
| Konsonant | ljud som uttalas med förträngning i luftströmmen |
| Korrelat | ord eller fras som en relativ bisats syftar tillbaka till, t.ex. ’Min gamla mormor, som fyller hundra i år, är fortfarande ganska pigg.’ eller ’De studenter som har klarat provet behöver inte komma till repetitionsgenomgången.’ |
| Labiodentala ljud | ljud som bildas med undertänder mot överläppen |
| Lateral | l-ljud, där luften strömmar ut längs tungans båda sidor |
| Modus | verbform som anger ’sätt’, d.v.s. verbhandlingens säkerhet och/eller nödvändighet, vanliga modus är indikativ, konjunktiv, imperativ, irrealis |
| Morfem | minsta betydelsebärande enhet i ett språk |
| Morfologi | formlära, läran om ordens böjning och om bildningen av olika former av ordet med hjälp av ändelser (suffix) och förstavelser (prefix) |
| Morfologisk markering | ordböjning för att bilda olika grammatiska konstruktioner, engelskans -s-genitiv är en morfologisk markering (ordets form har ändrats från t.ex. girl till girl’s) medan of-genitiven är en syntaktisk konstruktion (ordens form har inte ändrats) |
| Nasal | ljud där luftströmmen går ut genom näshålan |
| Nominalfras | substantiv/eller pronomen + attribut, t.ex. den stora mörka flickan med de vackra ögonen kom till skolan. |
| Nominativ | den kasusform som normalt fungerar som subjekt i aktiva verbsatser, substantivets grundform antal (singular eller plural) |
| Numerus | antal (singular eller plural) |
| Optativ | verbmodus som uttrycker önskan (önskeform) |
| Palatala ljud | ljud som bildas med tungryggen mot hårda gommen |
| Palatalisering | palataliserade konsonanter har i första hand ett annat artikulationsställe, men uttalas med tungryggen höjd mot gommen, förekommer av k före främre vokaler och i ordslut i persiska |
| Particip | infinita (oböjda) verbformer av adjektivisk art |
| Passiv(um) | i passiva verbsatser är subjektet passivt och det är agenten som utför verbhandlingen (om det finns en agent), t.ex. tio personer dödades i Bagdad igår (utan agent), råttan jagas av katten (med agent) |
| Perfekt (form av verb) | en verbform som markerar att något har hänt i förfluten tid men att verbhandlingen är relaterad till nuet på något sätt ’har gått, har sett’ |
| Perfektiv aspekt | en verbaspekt som ser verbhandlingen som en enhet utan intern tidsstruktur, en punktuell handling i dåtid eller framtid (det är näst intill omöjligt att ha punktuella handlingar i nutid) |
| Person (för verb och pronomen) | första person är den som talar, andra person den tilltalade, tredje person den man talar om, alla tre personerna förekommer i singular och plural |
| Plural | flertal |
| Pluskvamperfekt | en verbform som markerar att något hände i förfluten tid, före en annan handling också den i förfluten tid ’hade gått, hade sett’ |
| Positiv | adjektivets grundform |
| Possessiva pronomen | former av pronomen som uttrycker ägande |
| Predikativa adjektiv | adjektiv som står inte står tillsammans med sitt substantiv i nominalfrasen, utan åtskilda (i svenska och persiska genom t.ex. verben att vara, att bliva), t.ex. bilen är fin, flickan har blivit lång, skorna är inte bra, böckerna var dyra |
| Prefix | förstavelser, t.ex. in-konsekvent, o-hållbar |
| Prepositioner | ord som visar rums- och tidsförhållanden, t.ex. på, i, till, från, före, efter |
| Presens | nutid |
| Preteritum | verbform i förfluten tid, oftast används det för verbformer som markerar perfektiv (punktuell) aspekt i förfluten tid (enstaka avslutade handlingar utan intern tidsstruktur) |
| Progressiva verbformer | står för pågående handling, som engelskans ing-form |
| Pronomen | pronomen är ersättningsord för substantiv t.ex. jag, du, han, min, hennes, sin |
| Pronominalsuffix | former av pronomen som läggs till huvudordet i form av ändelser |
| Reciproka pronomen | visar ömsesidighet, syftar på två parter ’varandra’ |
| Reflexiva pronomen | syftar tillbaka på subjektet ’han ser sin pappa’ |
| Reflexiva verbhandlingar | när subjekt och objekt är samma person, t.ex. jag kammar mig |
| Relativ bisats | beskriver eller definierar en nominalfras ’pojkarna, vars mor kon från Iran, hade redan lärt sig lite persiska’, inleds med som, vars, viken etc. på svenska (se också korrelat) |
| Relativa pronomen | inleder relativa bisatser i vissa språk |
| Restriktiv relativ bisats | begränsande relativ bisats som är nödvändig för sammanhanget (kan inte tas bort), gör ett urval ur en mängd ’de studenter som ännu inte har köpt läroboken måste göra det omedelbart’ (vissa har köpt läroboken, vissa inte – den relativa bisatsen avgränsar delmängden som inte köpt boken från helmängden ’alla studenter’) jfr. deskriptiv relativ bisats |
| Sakprosa | facktexter, tidningstexter etc. (ej skönlitteratur) |
| Singular | ental |
| Species | bestämdhet (för ett substantiv) |
| Subjekt | den som utför verbhandlingen i en aktiv sats |
| Suffigering | tillägg av suffix (ändelser) |
| Suffix | ändelser, t.ex. flick-or-na |
| Superlativ | adjektivets högsta jämförelseform ’störst, bäst’ |
| Syntaktisk konstruktion | grammatisk konstruktion där inte de ingående ordens form ändras (se också morfologisk markering) |
| Syntax | läran om hur orden fogas samman till fraser, fraser till satser och satser till meningar |
| TAM-form | tempus, aspekt och modusmarkerad verbform (se dessa ord) |
| Temporal bisats | visar tidsomständigheter för huvudsatsen, ’Vi äter när han "kommer" |
| Tempus | tidsform på verbet, anger om verbhandlingen sker i nutid, förfluten tid eller framtid |
| Tonande | ljud som uttalas med stämbandston |
| Tonlös | ljud som uttalas utan stämbandston |
| Transitiva verb | verb som kan ta direkt objekt, t.ex. ’jag äter (pannkakor)’ |
| Tremulanter | r-ljud som uttalas med dallring (av tungan) |
| Uvulara ljud | ljud som uttalas med tungryggen mot bakre delen av mjuka gommen |
| Velara ljud | ljud som uttalas med tungryggen mot mjuka gommen |
| Velarisering | när ljud som produceras i munnens främre del uttalas med tungans bakre del upphöjd (mot mjuka gommen = velum) |
| Vokal | ljud som produceras utan förträngd luftström och som bildar kärnan i en stavelse |
| Vokativ | direkt tilltalsform |