Qumransamfundet och esseerna
av Bo Isaksson
Uppfattningen att Qumransamfundet var en esseisk grupp stöds av två argument. Beskrivningar av en esseisk bosättning väster om Döda Havet i samtida källor och Dödahavsrullarnas innehållsliga överensstämmelse med vad vi annars vet om esseernas lära och liv. Enligt denna huvudfåra i Qumranforskningen hade samfundet sin begynnelse i den chasidiska rörelse som beskrivs i Första Mackabeerboken, någon gång i början av 100-talet f. Kr. Upphovet var en schism mellan Den ogudaktige prästen (Jonathan Mackabeus) och Den rättfärdige läraren, en anonym präst som blev samfundets andlige ledare. Till honom anslöt sig ett antal oppositionella präster som höll strikt på att översteprästen skulle ha sadokidiskt ursprung (vilket Jonathan inte hade). Samfundets historia fortsatte i Qumran och troligen på många andra platser i Palestina ända fram till det första judiska upproret mot Rom, ca 68 e. Kr. Vid denna tidpunkt ockuperades Qumran av Vespasianus soldater. Vad som sedan hände vet vi inte, bara att ingen av qumraniterna återvände för att hämta de värdefulla handskrifterna.
En variation på detta tema har kallats Groningenhypotesen, framförd av Florentino García Martínez. Han betonar att Qumranhandskrifterna utgör en enhet och måste betecknas ett religiöst bibliotek, som återspeglar de intressen som gruppen vid Qumran odlade. Det är alltså ett sekteriskt bibliotek, samtliga handskrifter i de elva grottorna är en del av detta och återspeglar de ståndpunkter och den livssyn som samfundet stod för. García Martínez tillsammans med A. S. van der Woude ser i beteckningen Den ogudaktige prästen en allmän referens till en kronologisk serie av sex ogudaktiga hasmoneiska överstepräster och identifierar samfundet med en esseisk utbrytargrupp under ledning av Den rättfärdige läraren, snarare än med esseerna själva. De placerar esseernas ursprung i Palestina (och inte i Babylonien) i slutet av 200-talet eller början av 100-talet f. Kr. Groningenhypotesen betonar också att Qumransamfundet hade sin konstitutiva fas före flytten till öknen vid Döda havet.
Den romerske geografen Plinius d.ä. (23-79 e. Kr.) beskriver esseerna i Naturalis historia. Enligt honom bor de isolerade på Döda Havets västsida, har inga kvinnor, ingen egendom och tar ständigt emot nya proselyter. Söder om dem finns Ein Gedi. Endast en annan antik text placerar esseerna vid Döda Havet. Det är Dion av Bursa ("Chrysostomos", ca 40-120) som i en källa från omkring 400 uppges ha skrivit att de bor i en blomstrande stad nära Döda Havet, inte långt från Sodom.
Esseernas lära och liv har beskrivits i ett antal samtida källor, bl.a. Josefus, Plinius och Filon. De överensstämmer anmärkningsvärt väl med Dödahavsrullarna, t.ex. läroskriften Disciplinrullen. I synnerhet gäller detta läran om förutbestämmelsen (determinismen) bland esseerna och i Qumran. Enligt Josefus tror esseerna att allt som sker en människa är förutbestämt av ödet (el. försynen), medan saddukeerna förkastar denna syn helt och menar att allt ligger i människans hand och ansvar. Fariseerna åter intar en mellanställning och tror att endast en del ting är ödesbestämda. Disciplinrullen uppvisar likaledes en sträng determinism (med Gud som yttersta upphov till allt som sker):
Från kunskapens Gud kommer alla ting som sker och skall ske, och innan de blivit till har han fastställt hela deras levnadsplan. Och när de blir till, allt efter deras bestämda tider, är det i överensstämmelse med hans härliga plan som de fullgör sin gärning utan att någon ändring (därav) kan ske. (1QS 3:15-16)
Även en mörkrets ängel är inblandad i de rättfärdigas öden, men ytterst är Gud alltings upphov:
Och i handen på mörkrets ängel ligger all makt över ondskans söner som vandrar på mörkrets vägar. Genom mörkrets ängel (inträffar) en förvillelse bland alla rättfärdighetens söner; all deras synd, alla deras överträdelser, skuld och syndfulla gärningar (sker) genom hans makt i enlighet med Guds hemligheter till dess hans (ängelns) sista tid kommit. (3:20-23)
Samma bild ges i övriga skrifter. Qumransamfundet står alltså långt från saddukeernas lära i denna lärofråga, men skiljer sig också från fariseerna. Gud inte bara vet allt om framtiden, han iscensätter den också. Andra överensstämmelser mellan esseerna och Qumransamfundet rör det dagliga livet. Båda avstod från att använda olja. I Dödahavsrullarna förklaras varför. Qumraniterna trodde att vätskor kunde överföra (rituell) orenhet från ett kärl till ett annat. Att smörja in sig med olja medförde alltså risken att ådra sig orenhet från ett kärl eller från en annan människa. Båda grupperna avstod också från enskild egendom. Detta omvittnas av både Filon och Josefus angående esseerna.
Båda grupperna värnade om måltidernas rituella renhet. Detta tycks ha skett genom bad i kallt vatten före den gemensamma måltiden. Först därefter fick de invigda träda in i matsalen, dit ingen novis hade tillträde. I denna gemensamt uppnådda renhet som måltiden utgjorde, måste alla sitta i rangordning och tala i rangordning, med prästen först:
Närhelst församlingens råd består av tio män eller mer måste det finnas en präst bland dem. Var och en ska sitta inför denne efter sin rang och skall i den ordningen rådfrågas i var angelägenhet. När man gjort i ordning bordet för ätande, och vinmusten för drickande, ska prästen först räcka ut sin hand för att välsigna förstlingen av brödet och [... dittografi ...] vinmusten. (1QS 6:3-6)
Andra överensstämmelser mellan esseer och qumraniter gäller de stränga reglerna för toalettbesök och förbudet att spotta i församlingen.
Det finns dock några dissonanser mellan de antika källorna om esseerna och vår kunskap om Qumransamfundet. Dessa gäller framför allt inträdesproceduren och frågan om äktenskap. Josefus talar om en treårig initiations- eller förberedelsetid för novisen. Disciplinrullen är däremot något oklar på denna punkt och har formuleringar som kan tolkas som antingen två års eller tre års novitiat:
Var och en av Israel som av fri vilja önskar ansluta sig till församlingens råd skall prövas av uppsyningsmannen som leder församlingen angående sin insikt och sina gärningar. Befinns han lämplig för fostran ska man ge honom tillträde till förbundet för att omvändas till sanningen och så undvika all ogudaktighet. Uppsyningsmannen ska undervisa honom om alla församlingens regler. Sedan, när han kommer för att träda fram inför församlingen ska alla pröva vad som rör honom, och allt efter som lotten utfaller i församlingens råd kan han vinna inträde eller tvingas ge sig av. När han vunnit inträde i församlingens råd får han inte röra församlingens rena måltid förrän ett helt år gått och han prövats till ande och gärningar. Han får inte heller ha del i församlingens egendom.
När han fullgjort ett år i församlingen, ska denna pröva hans fall ifråga om hans insikt och laggärningar. Och om då lotten utfaller för honom så att han vinner inträde i församlingens råd under ledning av prästerna och de övriga männen i förbundet, då ska hans egendom och arbetsinkomst överlämnas till den man som har uppsikten över församlingens arbetsintäkter, och denne ska skriva upp det för hans räkning. Det får inte övergå till församlingen. Han får inte röra församlingens dryck förrän han fullgjort ett andra år bland männen i gemenskapen.
När hans andra år gått till ända ska han prövas igen under församlingens överinseende. Och om då lotten utfaller så att han får inträde i församlingen, då ska man skriva in honom bland bröderna efter hans rang, för Lagen, för Rätten, och för Renheten (måltiden), samt för det gemensamma ägandet av hans egendom. Därefter gäller hans råd och omdöme i församlingen. (1QS 6:13-24)
Här förekommer som hos Josefus tre stadier i initiationen, men det blir inte fullt klart om dessa också utgör tre år. Det första stadiet är en prövotid utanför församlingens inre gemenskap men under uppsikt av uppsyningsmannen (eller väktaren) och församlingen. I det andra stadiet får novisen leva i församlingen men har begränsade rättigheter, och i det tredje stadiet prövas han åter och blir sedan en fullvärdig medlem vars ägodelar införlivas med församlingens gemensamma egendom.
När det gäller äktenskap är Josefus uppgifter inte entydiga. På ett ställe talar han om att vissa grupper av esseer tillät äktenskap för släktets fortbestånds skull, efter en prövotid av kvinnan på tre år. På andra ställen skriver han att de avstår från äktenskap. Disciplinrullen säger ingenting om detta, men det finns däremot ett fåtal gravar med kvinnor och barn vid Qumran, och andra Qumrandokument talar om kvinnor och barn som medlemmar av gruppen. Det gäller t.ex. Församlingsregeln (1QSa) och Damaskusskriften (CD). Disciplinrullen synes alltså reglera en strikt manlig kommunitet som lever isolerad från omvärlden, medan t.ex. Damaskusskriften talar om "läger" av esseer som lever ute bland icke-esseer och även har familjer. Gravarna med kvinnor och barn i Qumran kan dock ha flera förklaringar. En möjlighet är att de helt enkelt var besökare på platsen, eller att samfundet under en period av sin historia inte höll strikt på celibatet.
Många har försökt att helt enkelt likställa Qumransamfundet med den första kristna rörelsen. I sådana sammanhang får kommuniteten vid Qumran gärna beteckningen församling, och de i handskrifterna omtalade personerna identifieras med nytestamentliga personligheter. En proponent för detta synsätt är Robert Eisenman från Chicago, känd för sin medverkan i publiceringen av de "hemlighållna" Qumranskrifterna 1991. Han identifierar Jakob (inte Jesus) med Den rätte läraren och Paulus av Tarsus med Den ogudaktige prästen, och han sätter likhetstecken mellan de båda rörelsernas messianska patos. Ett liknande försök till identifiering har gjorts av Barbara Thiering, som likställer Johannes Döparen med Den rätte läraren och Jesus med Den ogudaktige prästen och Lögnens man (sic). Men trots odiskutabla likheter i bildspråk och terminologi, anser den överväldigande majoriteten av forskarna att de två litteraturerna är väsensskilda. En annan avgörande invändning är att arkeologiska och paleografiska fakta visar att Qumransamfundet och Den rätte läraren existerade långt före Jesu tid. Dessutom nämns i en kommentar till Nahums bok (4QpNah) ett namn [DMy]trws som med stor sannolikhet är Demetrios III Eukairos, en seleukidisk härskare under första århundradet f. Kr. Samtliga historiska kriterier placerar in Qumransamfundet och dess litteratur under de två sista århundradena före Kristus.
Två andra teorier om Qumransamfundets ursprung har väckt mera debatt. Den ena identifierar qumraniterna med en annan av de tre judiska grupperingarna vid denna tid, saddukeerna. Den andra teorin, som redan refererats under rubriken "Arkeologisk prövning och omprövning", hävdar att skriftrullarna kommer från Jerusalem och bara deponerades i Qumranområdet av säkerhetsskäl, att själva platsen Qumran aldrig hade någon permanent bosättning.