Semitiska språk
1. Översikt över de semitiska språken.
2. För tidigare semitisk språkforskning, se Den semitiska. språkvetenskapens historia, av J. Fück.
Ämnet i Uppsala
3. Semitistisk forskning i Uppsala idag
4 Forskningsdatabasen vid Uppsala universitet
5. 400-årsjubiléet av professurens inrättande.
6. Den semitiska professurens historia.
7. Professorship of Semitic languages.
8. UNT 21/9 2005.
Inom ämnet Semitiska språk dominerar de arabiska, hebreiska, arameiska/syriska, akkadiska, etiopiska och numera även de sydarabiska språkområdena och kulturkretsarna.
Undervisning på grundläggande nivå finns i arabiska, hebreiska, arameiska/syriska och akkadiska (se Assyriologi). Undervisning i etiopiska och sydarabiska finns inom forskarutbildningen i semitiska språk.
Forskningen i semitiska språk i Uppsala består på det arabiska fältet i litteraturvetenskapliga studier, i textutgivningar (kritiska handskriftseditioner), syntaktiska studier och i arbeten med inriktning på moderna arabiska dialekter. På det hebreiska fältet är forskningen inriktad främst på klassisk hebreisk syntax. Även det arameiska språket är föremål för flera undersökningar, både av moderna arameiska dialekter och av äldre fornsyrisk litteratur.
Ta med semitiska språk i din examen
Det sammanhållna examensämnet semitiska språk finns på grundnivå, avancerad nivå och i forskarutbildningen.
Semitiska språk på grundnivå
På grundläggande nivå kan du med semitiska språk som huvudområde läsa arabiska, hebreiska, arameiska/syriska, samt assyriologi. Semitiska språk kan dessutom vara biområde i kandidatexamen. För en generell kandidatexamen med semitiska språk som huvudområde krävs att du har läst minst 120 hp i ett semitiskt språk, vari måste ingå ett självständigt arbete om 15 hp (s.k. D-uppsats). Totalt måste den generella kandidatexamen innefatta minst 180 hp och förutom huvudområdet måste det finns ett biområde om lägst 30 hp.
Förutom en generell kandidatexamen med semitiska språk som huvudområde kan du läsa semitiska språk på:
- Orientalistikprogrammet med arabisk inriktning, 180 hp
- Kandidatprogram i tidiga språk och kulturer, 180 hp
- Språkvetarprogrammet, 180 hp
Semitiska språk på avancerad nivå
Du kan även ha semitiska språk som huvudområde eller biområde i masterexamen.
Semitiska språk i masterexamen
På avancerad nivå kan du fördjupa dig i arabiska, hebreiska och arameiska inom ramen för huvudområdet semitiska språk. Dessutom kan du välja att läsa klassisk etiopiska, epigrafisk sydarabiska och akkadiska.
Du läser kurser om sammanlagt 120 hp för att få en masterexamen. Kurserna inom huvudområdet semitiska språk måste omfatta minst 60 hp, varav ett självständigt arbete om 30 hp (masteruppsats). Kurser på grundnivå får ingå om högst 30 hp i masterexamen, om dessa kurser inte samtidigt ingår i någon examen på grundnivå. I en masterexamen bör ingå minst en, gärna två metodkurser.
Se vidare Masterkurser i semitiska språk.
Forskarutbildning i semitiska språk
Forskarutbildningen i semitiska språk kan ha någon av följande inriktningar:
a. arabisk lingvistik, äldre eller moderna stadier.
b. arabisk filologi, med specialisering på textutgivning eller på litterära, filosofiska eller religionshistoriska problem.
c. Mellanösternkunskap med arabistisk inriktning och baserad på arabiska primärkällor (med anknytning t.ex. till samhällsvetenskapliga, litteraturvetenskapliga, ekonomiska, religionsvetenskapliga eller övriga kulturhistoriska problemområden).
d. hebreisk lingvistik, äldre eller moderna stadier.
e. hebreisk filologi, med specialisering på litterära, filosofiska eller religionshistoriska problem.
f. lingvistiska eller filologiska studier inom ett annat semitiskt språk, i synnerhet arameiska/syriska, etiopiska eller akkadiska.
g. jämförande semitisk språkforskning.
Ämnets historia i Uppsala
I september 2005 firade universitetet 400-årsjubiléet av den semitiska professurens historia i Uppsala. Se artikel om ämnet semitiska språk i Uppsala Nya Tidning 21/9 2005 och i Språkröret maj 2005.
Lärostolen i semitiska språk är en av de äldsta vid Uppsala universitet, inrättad av Hertig Karl (Karl IX) år 1605. Då förordnades Claudius Opsopaeus till “professor Linguae Hebreae”. Vid denna tid var kopplingen till utbildningsbehoven vid teologisk fakultet stark och professuren tillhörde under de första decennierna växlande filosofisk fakultet och teologisk fakultet. Ämnet semitiska språk spelar sedan dess en avgörande roll vid utforskningen av mänsklighetens religiösa, politiska och kulturella historia i Främre Orienten där tre världsreligioner har blivit till: judendomen, kristendomen och islam.
Numera har ämnet sin tyngdpunkt i arabiskan, modersmål för 200 miljoner människor och i ständigt ökande grad en nyckel till förståelsen av några av vår tids viktigaste politiska och ekonomiska regioner.
Det var reformationen som i Tyskland och Skandinavien uppväckte ett fördjupat intresse för studiet av Bibeln på grundspråken. Under 1600-talet kom hebreiskan att utgöra kärnämne för en professur i “orientaliska språk”, periodvis också kallad professur i “österländska språk”. Utbildning och forskning bedrevs inom ramen för professuren i orientaliska språk i hebreiska och i stigande utsträckning i arabiska. Från 1700-talet gavs även undervisning sporadiskt i etiopiska. Även assyriologi och kaldeiska (dvs. arameiska/syriska) hörde till området. Professuren i orientaliska språk ombenämndes till professur i semitiska språk 1874.
Om professurens vidare historia se Professuren i semitiska språk 400 år (English version here).