Hebreiska עברית
”Den drygt 3000 år gamla hebreiskan talas i dag av nio miljoner människor, trots att språket i stort sett var dött tills för bara hundra år sedan.” (Språktidiningen 2/2010)
Modern hebreiska är som toppen av ett isberg. Dess många skikt reflekterar olika utvecklingsstadier i den oerhört rika och fascinerande judiska kulturen. Varje stadium har utkristalliserats tätt sammanlänkat med de politiska, religiösa och sociala förändringar som det judiska folket erfarit genom historien.
Här i Uppsala kan du läsa både modern hebreiska och den gamla klassiska hebreiskan. Vilket du börjar med är ditt val. Den bredden finns bara i Uppsala.
Hebreiskan har sina rötter i det gamla Israels rika kultur vars första texter sträcker sig tillbaka åtminstone till 1000 f. Kr). Efter judarnas återkomst från den babyloniska fångenskapen på 500-talet f Kr började andra former av hebreiska långsamt utvecklas, främst de dialekter som med tiden kom att forma Mishnahebreiskan, rabbinernas lärdomsspråk.
”Hebreiskan levde ett stillsamt liv i den semitiska språkfamiljens sköte. Så blev den placerad i Gamla testamentet, och helig.”
”Historiens märkliga vindlingar gjorde att hebreiskan kom att betraktas som helig av judar och kristna, i och med att den text som i dag kallas Gamla testamentet i huvudsak kom att skrivas just på hebreiska.” (Språktidningen 2/2010)
Under hela medeltiden fortsatte hebreiskan att fungera som de lärda judarnas språk, och spelade även en viss roll i den spansk-judiska poesin. Vissa företrädare för den judiska upplysningen på 1700-talet, haskala, började utnyttja hebreiska vid behandlingen av sekulära ämnen, och som talspråk återupplivades språket mot slutet av 1800-talet under ledning av den ryske juden Eliezer Ben-Yehuda.
Det finns nu en rik litteratur på modern hebreiska, och mycket facklitteratur inom judaistik publiceras uteslutande på detta språk.
Modern hebreiska, det levande, innovativa språk som idag talas i staten Israel, rymmer alltså spår av förgångna storhetstider: Bibeln, Dödahavsrullarna och Mishna, och hebreiskan under och efter medeltiden i jiddish- ladino- och judeao-arabiska kulturer, för att i modern tid åter tas upp som ett levande nationellt språk.
Denna rika språkhistoria är något som Uppsala Universitet vill återspegla i sin undervisning. Utöver de realiakurser som ges i judisk historia, kultur och religion, får våra studenter på högre nivå möjlighet att berika sin moderna hebreiska med Bibel-, Qumran-, Mishna och medeltida hebreiska samt med mer subkulturellt orienterade texter såsom de Chassidiska och förmoderna nationella verken.
En utbildning i modern hebreiska på Uppsala Universitet avser att förbereda studenter för jämförande semitisk forskning, men vill även tillhandahålla verktyg inriktade på dagens moderna Israel. För dem som är intresserade av det moderna Mellanöstern kan kunskaper i hebreiska med fördel kompletteras med vår utbildning i arabiska. Hebreiska kan väljas som tillvalsspråk i Orientalistikprogrammet och på så sätt få en mer modern inriktning, eller användas som huvud- alternativt bispråk i en master-utbildning inom semitiska språk. Modern hebreiska ges, liksom alla våra semitiska språk, på heltid.
En utbildning i klassisk hebreiska avser att ge färdigheter i hebreisk filologi och lingvistik med inriktning på förmoderna texter och med en särskild tonvikt på den bibliska hebreiskan. Språket och texterna studeras i ökande grad i ljuset av jämförande semitisk språkforskning. I utbildningen ingår också kurser i Bibelarameiska och på högre nivå medel- och senarameiska dialekter. Från C-nivån läses även en kurs i modern hebreiska.
Ta med hebreiska i din examen
Vill du ha hebreiska som huvudämne i kandidatexamen gör du det inom ramen för huvudområdet semitiska språk. Hebreiska kan också vara biområde i kandidatexamen.
Modern hebreiska är också tillvalsspråk inom Orientalistikprogrammet.
På avancerad nivå kan hebreiska läsas inom ramen för huvudområdet semitiska språk.
Mål för utbildningen i hebreiska
Utbildningen i hebreiska är på samtliga nivåer forskningsanknuten och baserad på nyare språk- och litteraturvetenskapliga rön. Målsättningen för utbildningen är att meddela kunskaper i hebreiska språket, i hebreisk filologi, judiska och israeliska samhällsförhållanden och kultur, i synnerhet litteratur på hebreiska, i någon mån även på arameiska. Allt efter de studerandes eget val av inriktning fokuseras studiet antingen på den klassiska och efterbibliska hebreiskan med dess mångfasetterade litteraturformer och språkhistoria eller på dagens israeliska hebreiska och moderna litteratur i dess kulturella kontext. Arbetet med hebreisk grammatik och ordskatt, med litterärt textstudium, litteraturhistoria och annan realia intar en central plats i studiet. Praktiska övningar i filologisk texttolkning och metodologi och/eller muntlig och skriftlig språkfärdighet integreras kontinuerligt. Av utomordentlig vikt är även skolningen i självständig vetenskaplig problembehandling och metodologi, som ligger till grund för ett skriftligt examensarbete. De enskilda kursernas inriktning på speciella moment samverkar naturligt med varandra och bildar principiellt en sammanhållen helhet, som under studierna kontinuerligt aktualiseras.
Färdighetsmål
Med sin tyngdpunkt på studiet av grammatiken och det litterära språket, det klassiska och medeltida respektive det moderna, kommer undervisningen särskilt att syfta till att förmedla förmågan att läsa och sakligt tolka texter på olika slag av hebreiska samt att, med modern inriktning, i tal och skrift lödigt kunna uttrycka sig. Under studiets inledande delar läggs huvudvikten vid att meddela solida kunskaper i grammatik och ordskatt samt i tillämpliga fall elementär konversation. Efterhand som studiet framskrider fästs allt större avseende vid förmågan att mångsidigt förstå hebreiska texter och vad gäller modern hebreiska vinna en gedigen muntlig och skriftlig språkfärdighet. Efter genomgången utbildning bör de studerande vara i stånd att läsa och enligt beprövad filologisk metodologi tolka både klassiska och/eller moderna texter av varierande svårighetsgrad och inom skilda ämnesområden, dessutom att kunna uttrycka sig väl såväl i tal som skrift vad avser nutida, israelisk hebreiska. De studerande bör även ha tillägnat sig förmågan till självständig vetenskaplig problembehandling och tillämpning av filologisk metodologi, en färdighet som dokumenteras genom olika former av skriftliga examensarbeten.